Göteborgsposten – 6 juli 1870, sida 2

Fran Utlandet. En af de för vår verldsdel och våra tidsförhållanden vigtigaste frågorna är onekligen den om det närvarande tillståndet af beväpnad fred — hvilken anomali i sjelfva uttrycket! — skall fortfara, eller om det icke snart skall kunua töljas af det mera naturliga och för alla parter sördelaktigare tillståndet af var aktig tred och allmän afväpning. Folken sucka på alla håll under en olidlig militärbörda, och likväl synes ingen regering vilja taga ut steget och göra början med att lätta tungan, hvilken annars synes skola förskaffa vår europeiska samtid en olycklig tvinsot, som skall utmergla dess lungor och muskelstyrka, kanske försvaga dess själskrafter och göra den till ett galvaniseradt, men, det törstås, uniformeradt lik. Vi äro emellertid inga fantaster, som tro oss kunna med ett varde gifva vårt godtyckes gestalt åt verlden, och vi uppskatta till fullo vissa regeringars svårigheter att skrida till afväpningen, under det en hr von Bismarck, mannen med jern och blod, står i Europas hjerta med en när som helst slagsärdig armå till sitt förfogande och med öppet uttalade planer, hvilka andra stormakter anse sig böra af sjelfbevaringsskäl på det bestämdaste motarbeta. Vi kunna derför icke heller annat än erkänna de fullgiltiga skäl, som kunna tydas ur det tal, franske krigsministern marskalk Le Boeuf häromdagen höll och hvil ket vi förut i korthet omnämnt. Det föreligger nu i sin helhet och berör äfven saker, som stå på dagordningen jemväl i vårt land. Han yttrade neml. efter Garnier-Pages, som för Frankrike förordat den schweiziska militärorganisationen, hvilken ju äfven hos oss har sina blinda beundrare: Jag hyser all aktning för Schweiz, men måste fästa uppmärksamheten derpå, att det är en neutral makt och har ett territorium, som lampar sig alldeles förträffligt till försvar. Jag vill på intet sätt förneka, att Schweiz kan försvara sin neutralitet, derför att jag säger, att dess militära organisation ingalunda kan tjena till ett mönster för Frankrike (bifall, det är tydligt). Jag bör dessutom upplysa hr Garnier Pages om, att det i en armå ej blott beror på qvantiteten, utan äfven på qvaliteten. Den franske soldatens långa tjenstetid har ett mycket stort inflytande på armeens anda och värde. En soldat, som blott gör två-årig tjenst, skall ej förvärfva sig den militära anda, som är så nödvändig inom en arme och hvilken i så hög grad utmärker Frankrikes. Jag vill ej nedsätta andra länders armcer, men kallar historien till vittne af, att orsaken, hvarför den franska hären så ofta segrat, äfven då den varit svagare till antalet, varit — man kan säga det utan falsk blygsamhet — dess soldaters qvalitet, deras militära anda (bifall). Frankrike skulle få en helt annan arme, om det hade unga soldater vid fanorna i stället för gamla och inöfvade (bifall). De franska soldaterna måste aldra minst göra fyra till fem års tjenst Efter den nya armälagen med en tjensta ringstid om fem år är det in praxis endast fråga om 41 år; det är omöjligt att gå längre. Garnier Pages vill ha en armå, som endast tillstädjer Frankrike att föra ett försvarskrig och gör freden nödvändig. Det r ännu alltjemt den neutrala maktens ställning, som föresväfvar denne deputerade. Frankrike har dock en annan mission att uppfylla i Europa, och det kan ej abdikera. Men en arme duger till intet, om den icke i hast kan t till offensiven (bifall). Hr Garnier Pages har i hög grad öfverdrifvit utgifterna till armeen. Hvad det mobila nationalgardet beträffar, så beror regeringens system af den summa, som härtill beviljas. Finansutskottet har föreslagit vida mindre, än jag öns! när kammarens votum föreligger, skall jag utveckla, hvad som enligt min mening kan uträttas med det gifna beloppet. Jag anser det mobila nationalgardet bestämdt att supplera våra aktiva trupper inom landet i händelse af krig, isynnerhet, det säger jag rent ut, i händelse af ett offensivt krig. Under en sådan eventualitet skall det mobila nationalgardet vara af stor nytta, under vanliga förhållanden skall det deremot, icke enligt regeringens förslag, utan sådant som kammaren ombildat det, var. en slumrande kraft, hvars existens ej kan ha något inflytande på rmeens storlek. Den Jemförelse, som Garnier-Pages uppdragit mellan Frankrike och andra stormakter i militariskt hänsee de. är i nästan alla punkter helt och hållet oriktig. I Preussen t. ex. bestrides till armeen utgifter, hvilka alls icke finnas i kri ini sterns budget, utan uppföras på andra ställen. I håna