Göteborgsposten – 6 juli 1870, sida 1

— — 1—äGj— som afsändas till andra orter. IIuru ofta har icke en nätt och prydlig inläggning, några alnar enkla, kulörta band, en vacker, litogratierad vignett, förskaffat framgång åt en vara, som insvept i ett simpelt gråpapper, oaktadt sitt verkliga värde, aldrig skulle vunnit stort insteg på verldsmarknaden. Detta ha de utländska fabrikanterna långt före detta insett och allmänheten är numera i detta hänseende så bortskämd eller, rättare uttryckt, dess smak är nu så förfinad, att man skulle vara en dåre, ifall man, envist fasthängande vid gamla vanor och åsigter, sökte att längre spjerna mot udden. Trögheten hos vår nation är emellertid understundom tillräckligt motvägande äfven den enskilda fördelens röst, att vi gerna i likhet med en ärad kollega vilja anse det lämpligt om vid utställningar sådane som den ifrågavarande plats inrymdes afven åt utländska fabrikater. De jemförelser, som då omöjligen kunde uteblifva, skulle helt säkert vara tillräckliga att väcka till lit den svenska stoltheten, som ännu aldrig tåligt fördragit att placeras i de sista lederna, der hon kunnat vara i de främsta. Ett ytterligare stöd för ljusa framtidsförhoppningar finna vi deri, att Elfsborgs län i sin Slöjdförening eger en institution, hvars stiftare äro fullt medvetna om icke allenast bristerna utan äfven sättet för deras afhjelpande och hvars välgörande inverkan på länets industriella förhållanden redan burit goda frukter. Och detta förefaller ej underligt, då man vet att i spetsen för denna förening står den man, som sjelf vid så många tillfällen erkännt, att han gjort till sitt lifs uppgift att höja industrien inom uet län, hvars angelagenheter han med aldrig svigtande energi handhatver: landshöfdingen grefve Erik Sparre. Må vi derföre, hellre än att i den utställulng, som varit det senaste resultatet af dessa rastlösa bemödanden, pessimistiskt se endast ett miss1, ckadt försök, ett faktiskt bevis på huru långt vi i många afseenden stå efter andra, ueri skönja den första hoppgitvande gryningen till en ny, strålande dag för den svenska industrien, för den svenska husslöjden. Först genom att så har få se hoptördt på ett ställe alla de olika produkterna, har man kunnat få klart för sig hvad som finnes, hvilka och huru stora tillgångarne äro, hvilka bristerna äro och huru de skola afhjelpas. Att kommande utställningar skola bära vittue om, att man gjort sig till godo dessa erfarenhetsrön, derför ligger en borgen i patriotismen, viljekraften och outtröttligheten hos de män, hvilka gemensamt verka för samma stora mål. Men vi gå vidare. Borås Tricotfabrik hvars produkter redan vunnit allmänt och vidsträckt erkännande, väfnader från Sam. Svensson, Harpebol, C. Pehrson C:o, Tverred stom och II. P. Nilsson, Toarp, färgade varor från C. Bäck, Borås, arbeten at trätråd och spån utställda af fru Anna Bratt, Trollhättan, konfektyrer, en briljant samling, från C. Nissen, Göteborg, artistiska broderier af fru Emma Pettersson, Trollhättan, deribland Trollhättans skarpskytteförenings fana, ett verkligt konstverk och slutligen C. A. bergströms träsniderier, Brikollstandar, tvättvantar och tvätthanddukar, äro allt föremå! värda betraktande och loford. När slutet är godt, är allting godt, säger ordspråket och då vi tillämpa detta på utställningen i Tekniska skolans lokal, så är detta icke blott en artig fras. Skolans höga och ljusa salar lämpa sig förträffligt för ändamålet och inrymma redan i sig sjelfva en liten, intressant utställning i skolans samlingar af fysikaliska instrumenter, mineralier och bergarter, kemiska instrumenter och preparater, konserverade djur, ernamenter och figurer i gips samt arbeten af skolans elever i ritningar, målningar, verktyg och maskinmodeller samt kemiska produkter. I dessa rum finnas modeller och profver för handtverkindustri utställda af: Slöjdföreningens styrelse och af grefve C. Lewenhaupt, jaquardmaskiner, inventerade af läraren vid tekniska vätskolan S. F. Krebs, briljanta divanmattor i ullmosaik, komponerade af densamme och väfde af Elise Irebs samt dessutom en mångfald af utmärkta väfnader, förfardigade af eleverna vid samma skola. Här finner man med slädje denna mönstervariation, denna yttre fulländning, som vi, efter hvad ofvan antydes, anse som odvändiga för ett fabrikat, afsedt tör verldsmarknaden. Vidare vackra träsnideri-arbeten m. m. förfärdigade af elever vid Slöjdföreningens skola under iedning af dessinatören C. A. Borgström samt ritninsar från folkskolorna i Borås, Ulricehamn, Wing, Voarp, Sandhult, Tverred och kilanda. V. ordf. i sistnämnde sockens folkskola, hofintendenten G. von Scheele har utställt planritningar och åskådningsmateriel från skolan, en utställning som visade att skolstyrelsen eger varmt intresse för skolans höjande och klar blick för nödvändigheten att äfven i detta hänseende följa med sin tid-, Hilda Brobecks, Wenersborg, 3:ne kopior; Den första pipan efter Fagerlin, Inre af en dalstuga, Saloman och Studieresan Eskilsson, voro den första och isynnerhet den sista rätt fint återgifna, hvaremot den mellersta endast högst ofullständigt gaf ett begrepp om det förträffliga originalet. Dessutom voro taflorna alldeles för starkt fernissade för att kunna göra behörig effekt. Sist må omnämnas goda fotografier af Olle Presto, Wenersborg och pro? på orientalisk målning af Augusta Johansson (Borås ?), hvilka förrådde mycken smak i anordning och talang i utförande. D2 Fi nn afsintaft vår ofnulständiga och