Göteborgsposten – 6 juli 1870, sida 1

— — A—— a—— —n—ä—————— Hector känner alltför väl sitt Paris för att hoppas kunna endast en vecka dölja sig i ett hotell. Han vet att hvarje hotell garni är föremål för en alldeles apeciel bevakning och helt och hållet i polisens händer. Som han haft tid på sig har han utan tvifvel tänkt på att hyra en våniug i något hus som anstår honom. — För en eller halfannan månad sedan gjorde han tre eller fyra resor till Paris. — Då fiones ej mer något tvifvel. Han har under ett falskt namn hyrt en våning, han har betalt hyran i förskott och i dag är han hemma hos sig. Vid denna förklaring af polisagenten uttryckte hr Plantats ansigte den djupaste nedslageuhet. — Jag vet blott alltför väl, min herre, sade han, att ni har rätt. Men är ej då den skurken förlorad för oss? Måste vi då vänta på att slumpen öfverlemnar honom åt oss? Skall ni ej genomsöka hvartenda hus i Paris, det ena efter det andra? Polisagentens näsa rörde sig under glasögonen, och hr Piantat, som märkt att en sådan rörelse var ett godt tecken, började återfå hoppet. — Det är så att jag bråkat min hjerna . . . började han. — Förlåt, afbröt hr Lecoq, har ej Trmorel sedan han hyrt en våning bort sy sselsätta sig med att möblera den? — Naturligtvis. — Och dertill möblera den med lyx. Först och främst emedan han älskar lyx och emedan han har penningar; vidare emedan han, sedan han enleverat en ung flicka ej kan låta henne utbyta hennes fars rika hus mot