Göteborgsposten – 5 juli 1870, sida 2

intelligens i stället för min. Jag upphör att vara polisagent för att vara denne man, hvem han än må vara. Om det i detta fall vore jag, så vet jag mycket väl, hvad jag skulle göra. Jag skulle vidtaga sådana mått och steg att jag skulle leda alla detektiver i hela verlden på villospår. Men jag glömmer hr Lecoq för att blifva grefve ee Trmorel. Låtom oss derföre tänka efter huru en man bort resonnera, som varit nog nedrig för att vanära sin väns hustru och derefter låta denne vän bli förgiftad under hans egna ögon. Vi veta redan att Tremorel tvekade länge innan han beslöt sig för brottet. Händelsernas logik, som de tanklösa kalla ödet, dref honom dertill. Det är visst att han skärskädat mordet från alla sidor, att han tänkt öfver dess följder att han sökt uttänka alla medel för att undandraga sig rättvisans lörföljelse. Alla hans handlingar ha blifvit uppgjorda och bestämda längt i förväg, och hvarken den omedel ara nödrändigheten eller det oförutsedda ha stört hans reflexioner. I samma ögonblick brottet var uppgjordt i hans sinne, sade han för sig sjelf: Således är Berthe dödad; tack vare de mått och steg jag vidtagit tror man mig äfven vara dödad; Laurence som jag enleverar skrifver ett bref, deri hon förkunnar sitt sjelfmord; jag har penningar, hvad skall göras? Är ej detta sannolikt? — Jo fullkomligt medgaf hr Plantat. — Naturligtvis har Tremorel bort välja mellan alla de systemer för flykt, som han hört talas om elter som framställt sig för hans inbillning, det som tyckts honom vara säkrast och snabbast. Har han tänkt på att lemna