Göteborgsposten – 5 juli 1870, sida 1

gifra akt på henne, afvaktande den dag då lyckan ånyo skall småle emot henne. Hon bryr sig ej om dem, hon tror att de glömma henne: misstag! Det finnes en modehandlerska som jag känner och hvilken har alla galanta damer på sina fem fingrar. Hon har ofta gjort mig tjenster den värdiga qvinnan. Om ni vill skola vi efter frukosten gå till henne, och inom två timmar skall hon ha miss Fancys adress. Ahl! om jag vore lika säker på utt knipa Tremorel! Hr Plantat drog en suck af tillfredsställelse. Slutligen tog samtalet den riktning han önskade, — Ni tänker således på honom? frågade han. — Om jag tänker på honom! utropade Lecoq. Ser ni ej min nåldyna? Alltsedan i går tänker jag ej på något annat än denne usling. Han är orsaken till att jag ej hatt en blund i ögonen på hela natten. Jag måste ha honom, jag skall ha honom. — Jag tviflar ej derpå, svarade fredsdomaren, men när ? — Kanhända i morgon, kankärda också först om en månad, det beror på riktigheten af mina beräkningar, noggrannheten af min plan. — Huru! er plan är uppgjord? — Och stadfästad, ja, min herre. Hr Plantat hade blifvit sjelfva uppmärksamheten. — Jag går ut från den principen, återtog polisagenten, att det är omöjligt för en man åtföljd af en qvinna att undandraga sig polisens efterforskningar. I detta fill är qvinnan ung, hon är vacker och i ett intressant tillstånd; dessa tre omständigheter omöjliggöra saken ytterligare. Tr