Göteborgsposten – 5 juli 1870, sida 1

TIRA III1IIIIGII TMLL IHHOLCSUAHaAaTmC OCII AHSGUIHÄIIII1 hågkomster af hvad de sett och njutit i Sv.riges sköna hufvudstad! SES ENVISAS SE RET EE ARS BIT KE EE EEE Sveriges handel med Storbritannien och Irland under ar 1869, (Slut fr. föreg. n:0.) Införseln af Stångjern till det förenade konungariket under förlidet ar uppgick till 68,463 tons emot 64,689 tons 1368 och 71,703 tons ar 1867, saledes en tillökning af 3774 tons otver det foregaende året. Från hvilka länder import försiggatt kan icke ses af uppgifterna fran Board ot Trade, men antagligen har svenskt stangjern såsom vanligt utgjort största delen deraf. Åf det vantum hvilket såsom nyss nämndt intordes 1565, kommo fran Sverige 52.793 tons, under det att aterstoden var acladl emellan Ryssland, Holland, Belgien och anira lander. Det svenska stangjern som ankommer till Sto:britannien, afskeppas antingen åter i samma form till Ostindien och andra ostasiatiska lander, eler användes till tillverkning af stål och finare manutaktursmiden, hufvudsakligen i Shefticld och dess omgitning. På båda dessa marknader har efterfragan äfven under förlidet ar varit ringa, med allt större svårigheter att verkställa försaljningar, och vid årets slut voro utsigterna ännu mörkare. Uti Bombay, som är hufvudmarknaden i Ostindien, har priset å svenskt stängjern etter hand nedyvåvt från 42 rupees pr Candy, hvaraf tre gå till eu ton, till 34 rupees, hvilket etter 2 s. per rupce skulle göra Å 10: 4 s. pr ton, ett pris som ovilkorligt maste lemna en stor förlust for afskepparne. Un at de förnämsta orsakerna härtill skall vara uen svåra hungersnöd, som herrskat uti ue distrikter, hvarest svenskt jern mest användes. I Shettield möta också de största svårigheter att afytira svenskt jern. Stalfabrikanterna, dertill icke så litet tvingade at de höga tullarne i Förenta Staterna, hvilka göra det oundgängligt för dem att åstadkomma billigare artiklar, göra sig mer och mer oberoende ar vart jern, derigenom att de, till ett pris motsvarande haltten till tredjedelen af våra stängjernspriser, köpa från engelska bessemerverkstader deras Stalskrot och alklipp, hvilka nedsmälte i gjutstålsdegel tillsammans meu en ringa blandning at svenskt jern och en tillsats af spiegeleisen gitva ett tör marknaden fullgodt stål, så att för samma tillverkningsbelopp ar stål numera i vissa fabriker icke be as mer an en tiondedel af den qvantitet svenskt je.n, som förr erfordrades. Många välkända stämplar hafva med anledning häraf måst reduceras i pris med tlera liyres pr tons och nya stamplar kunna nastan alldeles icke finna köpare. Åtskilliga stämplar, som förut varit använda för fjederstål, äro nu i mer elfer mindre grad uttrangua at ett jern, som i Snefttield och dess grannskap bereaes genom äpududling at hamatite-tackjern i blandning med en ringa del al sveuskt tackjern, och hvilket s. k. steel iron säljes till e 9: 10 s. pr ton levereradt vid tjederstälsverkstaderna. och är vida jemnare och vackrare an det svenska Jernet. Upptäckandet af den så utmarkta och gouartaue hematite-malmen, h.ilken nu i så stora qjvantitet r förarbetas, har satt engelska verkstäder i tillkalle att af tackjern berereut deraf, sedan saral genom puddlingssom bessemersmetonen, tillverka Jeruoch stålprodukter, hvilka i qvalitet och pris täfla med de svenska tillverkningarne. Om dessa derföre icke skola blifva allucles uttrangae, blitver det i första rummet nödvändigt för våra jerntillverkare att söka åstadkomma en billigare produkt, som 1 Jemn, uniftormbeskatienhet kan tandå med lzematite-jernet, och vidare att lemna den i mera toradlad torm, såsom -virerods tör tradjern, nnare fyrkanter för hastskosöm m. m., run ljerussor.er för nitnaglar, ämnen för maskinarbeten m. nm. Sedan tiden för Bessemers patent i Februari måuad detta år utgått och afvitteu, elier den s. k. royatty, lör begagnandet at denna u pnning uerige nom blitvit nedsatt från 20 s. pr ton tor Jernvas skenor och 40 s. pr ton för allt annat stal, tull en enda afgift ar 2 S. 6 u. pr ton, har ciertfragan af Jeruvägsskenor, hqjulri: , PIat m m. ar be-semerstål så ofantligt taultagn att det ar omöjligt av cs zöra en sannolik berakning öfver den utveckling denna fabrikation kommer att ernalla. Emellertudl Kan sådant stål icke med fördel beredas al annat engelskt tackjern än det som blitvit ullverkadt fran sen ofvanberörde hematite-malmen, hvara tellgängen ar inskränkt till ett distrikt allena, noeml. Cuborland. Uppmarksamlncten har til följt haraf bIIlvit zstad på mågtigheten af dervaranue lager, som allaredan nu till det yttersta anlitas och ehuru rika, anses dessa, med uen ökate förbrukning, man med visshet forvantar, vara langt tran tiliraciliga för beaofvet, och flera komiteer hafva der-ore bIIHICIt nedatie för att anställa undersbkningar angacnde basta dttet för erhållande af ett för bussemerstål tjonligt råmaterial. Då manga sven ka mimer, och dessa icke af de utmärktaste, bora anses toriratiligt pasan c för detta ändamål, skulle genom cu export deraf till England möjligen ett tillftule kunna beredas att tillgodogöra Sveriges jerumalmslalt. hor några år sedan gjordes ett törsök att iniora sv Jerumalm till Newcastle-distriktet, men den betanas för dyr (27 s. pr ton) och malm från trakten ur Bilbao i Spanien har sedermera till en del is hofvet. ty ehuru ingalunua så rik som den sveus malmen kan den dock lemuns bill (17 pr ton i Wales) på grund ar grulvornas bela nära hafvet och exporthnama. Denna impori sker förnämligast till Wales och blott i mia rad till nordöstra England, till iöljd al den större tral.— kostnaden, och denna större transpo:tavsuad Iran amen till Newcastle ova koldistriktsnhamaarne I narletea af Clevelandsveken är derfore tul sver fördel, nu då en lifligare eiwerirågaa handen. Kunde blott malmen leverer 1 ligen är vid till ett bil