jernbeslagen, så att den är lika solid som locket till den säkraste kassakista. Midti densamma är ett litet hål anbragt. Man skulle kunna svära på att det vore en fängelsedörr, om ej dess dystra utseende mildras genom en målning. Denna målning i tjerta färger föreställer en tupp som sjunger och har till motto: Alltid vaksam.Är det polisagenten sjelf som låtit sätta dit detta talande vapen? Derom kunna vi ej lemna någon upplysning. Efter en undersökning som räckte mer än en minut och en tvekan, som påminde om en skolpojkes då han står utanför sin flammas dörr, beslöt hr Plantat sig slutligen för att ringa. Gnisslandet af en rigel besvarade hans ringning. Någon tittade ut genom det lilla hålet. — Hvem söker ni? frågade en qvinnlig basröst. — Hr Lecoq. — Hvad vill ni honom? — Han har stämt möte med mig till denna morgon: — Ert namn, ert yrke? — Hr Plantat, fredsdomare i Orcival. — Det är bra, vänta. Luckan innanför titthålet föll och den gamle fredsdomaren väntade, — Tusan! mumlade han, det ser ut som det ej skulle lyckas för hvem som helst att komma in tili den värde hr Lecoq. Han hade knappt hunnit sluta denna reflexion, förrän