Göteborgsposten – 4 juli 1870, sida 2

knappnålar voro instuckna på det sätt att de bildade bokstäfverna i dessa två namn: Hector-Fancy. Dessa namn ådrogo sig uppmärksamheten från hvilken del af rummet som helst. Detta var hr Lecoqs memento. Denna dyna skulle hvarje stund på dagen erinra honom om de anklagade han förföljde. På bordet låg ett ofullbordadt bref öppet; hr Plantat lutade sig ned för att läsa det, men hade ingenting för sitt besvar, ty det var affattadt på skiffer. Den gamle fredsdomaren hade knappt hunnit sluta sin undersökning, förrän ljudet at dörren som öppnades kom honom att vända sig om. Han befann sig ansigte mot ansigte med en man af hans ålder, med respektabelt utseende och distingueradt sätt, något flintskallig, bärande glasögon med guldbågar och klädd i en nattrock af ljust flanell. Hr Plantat bugade sig. — Jag väntar på hr Lecoq ... började han, Mannen med guldbågarne brast ut i skratt och slog händerna mot hvarandra. — Huru, min bäste herre, sade han, känner ni ej igen mig? Men betrakta mig då, det är jag, just jag, som är hr Lecoq. Och för att öfvertyga fredsdomaren tog han af sig glasögonen. (Forts.)