at den I ika hastigt och säkert meddelar dessa de för alla samhällsmedlemmar nödiga kunskaper och färdigheter, som afven de bäst lottades barn; b) derigenom att arbetsgifvare och fabrikanter bereda de yngre arbetare, som ar en eller annan orsak icke redan lärt sig det nyssnämnda för alla lika, nodigt tillfälle att genom Föndagsoch aftonskolor med full säkerhet ersätta hvad deri brister samt förkofra och utbilda redan vunnen kunskap och färd ghet; c) att arbetareföreningarne begagna den kraft och makt, som enigheten gifver, dels att åt de medlemmar af densamma, som behöfva och önska undervisning eller öfning i något visst ämne, bereda det tillfälle dertill, som enligt ortens förhållanden, icke redan förefinnes, dels ock att på all sätt lifva och bibehålla medlemmarnes kärlek till bildning i nationel riktning samt deras ifver att begagna de medel för dess vinnande, som finnas och äro tillgängliga, framför allt genom diskussion af lämpliga ämnen och dermed sammanhängande föredrag, samt beredande genom biblioteker m. m. af en god och upplysande läsning. 2:0. Bland undervisningsämnena af särskild vigt för arbetarne, oafsedt sång och andra folkskoleämnen, samt hvad som af orternas särskilda förhållanden påkallas, må nämnas: teckning, lag och författningskunskap, bokföring m. m. Denna resolutiou bifölls utan anmärkning. Andra afdelningens referent, hr Wickström, redogjorde derefter för de åsigter, som inom densamma gjort sig gällande rörande ändamålsenligaste sättet att inrätta förbruksföreningar, folkbanker, tillverkningsföreningar och råämnesföreningar m. fl. I afseende å det förstnämnda slaget af dessa föreningar hade afdelningen såsom sin åsigt uttalat, att desamma äro för arbetaren nyttiga och nödvändiga, men med hänsyn till de mycket skiljaktiga åsigter och erfarenheter,som i afdelningen uttalats rör. lämpligaste sättet för deras organisation, hade afdelningen ej ansett sig vara i tillfälle föreslå något positivt svar på frågan. Under öfverläggningen hade blifvit framhållet, att i de större städerna konsumtionsföreningar i följd af den stora konkurrensen, hade svårare att bära sig än i mindre. Alla hade varit ense derom, att en stor v en skicklig styrelse, äfvensom att de ej grundas på kreditsystemet eller på handel med andra än nödvändiga varor. Det förslag till resolution, som sektionen afgifvit, gillades af mötet. Hr Blomstrand ville, att mötet skulle uttala sig för nödvändigheten att nedsätta förvaltningskostnaderna för dessa föreningar så lågt som möjligt; denna hemställan betraktades såsom ett särskildt förslag och remitterades till afdelningen. Beträffande frågan om lämpligaste organisationen af folkbanker så upplystes, att de grunder, på hvilka folkbankerna i Örebro, Sundsvall och Gefle blifvit bygda, hade vitsordats såsom goda och ändamålsenliga. Invänningar hade emellertid gjorts mot den solidariska ansvarighet, som gäller för dessa folkbanker. Deremot hade man varit ense derom, att ifrågavarande banker böra blifva förlagsbanker ej blott för arbetaren utan äfven för industriidkaren och till och med för handlanden, Afdelningen hade för sin del fattat följande resolution: De Schultze-Delitschska folkbankernas system har vid pröfning i Sverige befunnits godt och tillämpligt. I mindre kommuner böra uppstående folkbanker grundas på solidaritet och sjelfhjelp. Der ej god pantlåneinrättning finnes, är det önskligt, att belåning af panter, åtminstone af ädla metaller, må ingå i folkbankrörelse. Kreditiver på billiga vilkor för folkbankerna äro behöfliga. Hr Ekdahl önskade att mötet icke måtte lemna något förord för den ena eller andra organisationen af dessa inrättningar, utan med erkännande af deras nytta och värde förklara organisationen böra bero af ompröfning af hvad hvarje särskild ort kan anse för sig bäst. Detta förslag understöddes af hr Blomstrand, som. fånn den solidariska ansvarigheten vara högst besynnerlig och och olämplig, samt mera existera på papperet än i verkligheten. Efter någon öfverläggning antogs ock hr Ekdahls förslag. Vidare biträddes den resolution. som samma afdelning fattat beträffande tillverkningsföreningar, och som var af följande lydelse: Tillverkningsföreninrs åstadkommande är önskligt och gagneligt för ndustriens höjande; särskild vigt bör dock sastas derå, att en särskild förman i dem har uteslutande rätt att fördela arbetet och vid hans sida ställes en kassör Äfven råämnesafdelningars bildande ansågs i enlighet med afdelningens åsigt, vara önskligt. Ett par medlemmar trodde sådana bäst kunna åstadkommas derigenom, att flera tillverkningar slå sig tillsammans för uppköp af råämnen. Sjette frågan har följande lydelse: Hvilket är lämpligaste sättet till åstadkommande af kapital för arbetarebostäders uppförande; bör man bemöda sig att låta sadana bostäder öfvergå till enskild egendom för arbetarne; och huru böra de för sådant ändamal upprättade sällskap organiseras? Härpå hade sektionen afgitvit det svar, att mindre arbetarebostäder böra byggas under sådana förhallanden, att de kunna blifva arbetarnes egendom; och i denna t instämde äfven mötet. På den sjunde frågan, huruvida allmänna eller särskilda pensionsanstalter för ålderstigna arbetare böra inrättas hade sektionen afgifvit ett nekande svar, i den öfvertygelsen att ränteoch kapitalförsakringsanstalterna, sådana de förefinnas, fullt ersatta de åsyftade inrättningarne Det afgifna svaret funno hrr T-rnell och Lindborg vara alltför knapphändigt och önskade, i anseende till frågans vigt, att densamma måtte öfverlemnas till förberedande behandling af en komitt. Hr Hakansson motsatte sig i ett tal, som mottogs med tecken af ogillande i anseende till dess politiska hållning, inrättande af nagon allmän, hela landet omtattande pensionsanstalt, i samt var öfvertygad, att fattighuset var den enda pensionsanstalt, som till sist komme att stå de flesta arbetare till buds. Hr Gethe protesterade mot denna uppfattning, och beklagade för öfrigt, att diskussionen äter höll på att förvilla sig in på det politiska området. Man hade ej, sade tal., kommit hit upp från landsorten, för att få höra mer eller mindre lyckliga politiska tal, ty så fattig vore man ej derstådes, att man ej kunde få en önskan i detta hänide uppfylld. Ätven hr Faber beklagade, att så mycket fraser, och så litet tal at praktisk betydelse ramkommit vid mötet, samt trodde i sjelfva saken, igt ligger derpå, att dessa föreningar erhålla