Fran Utlandet. Det republikanska partiet i Frankrike har blifvit försatt i sorg genom den gamla republikanaren Barbås den 25 d:s i Haag timade död. Barbs hade varit invecklad i alla revolutionära stämplingar, som på senare tider förekommit i hans fädernes and. Han räknade vid sin död 61 lefnadsår och af dem hade han tillbragt 17 år i fängelse och 16 i landsflykt. År 1853 försatte Napoleon honom i trihet, och Barbås protesterade förgätves emot denna nåd. Då man icke ville gå in på hans fordran att åter bli insatt i fängelse, begaf han sig frivilligt i den landsfiykt, i hvilken han nu afled. Han erkännes äfven af motpartiet hafva varit en ädel personlighet, ehuru en fautast. Den 12 sistl. Maj aflät Ollivier, som då var fungerande utrikesminister, en på sin tid mycket omtalad note till det fransyska sändebudet i Rom, markis de Banneville. Innehållet var enl. hvad Augsb. Allg. Zeit. påstår vara tidn. bekant följande: ÅMin herre! Franska regeringen har icke låtit sig represente ras vid konciliet, ehuru den såsom målsman för lekmännen inom kyrkan egde rätt dertill. Frankrike litade på art biskoparnes vishet och den helige faderns klokhet skulle hindra att extrema meningar antoges som dogmer. För beskydd af landets politiska och civila lagar emot teokratiska ölvergrepp gjorde regeriogen räkning på den offentliga meningen, på