— ————— —kKh—k 6) nödvändigheten för arbetaren att i främsta rummet lita på sig sjelf. Man beslöt att diskutera den första af dessa frågor. Härvid anmälde hr Ekdahl den förut omnämnda petitionen och anhöll, att mötet måtte understödja densamma. Ordf. ansåg det olämpligt att härå framställa proposition, utan borde man inskränka sig att diskutera de principer, som för nämnde petition låge till grund. Hr Krook, som förklarade sig vara en varm vän af utvidgad politisk och kommunal rösträtt för arbetarne, beklagade dock, att frågan härom blifvit väckt vid detta möte, som derigenom lätteligen kunde erhålla karakteren af en politisk klubb. Det funnes en mängd andra frågor, som i vida högre grad tillhörde mötets behandling, enär de verkligen egde ett för arbetaren praktiskt värde; en sådan fråga vore t. ex. den, om hvilka sätt gåfves att bereda arbetaren tillgång på behöfliga rörelsekapitaler. Hr Hagerman var så långt ifrån att anve denna fråga icke höra hit, att han tvärtom ville sätta utsträckuingen af den politiska och kommunala rösträtten främst bland medlen till den arbetande befolkningens höjande. Detta är för densamma en litsfråga; så länge arbetaren ser sig vara utesluten från delaktighet i politiska rättigheter, är han slö och likgiltig för allt. Talaren slutade med att till mötet göra den hemställan, att detsamma måtte såsom åsigt uttrycka, det lika rösträtt bör tillkomma alla, som betala skatt till staten. Hr Hultgren trodde denna fråga vara af den mest praktiska vigt för arbetaren. Man hade talat om behofvet att gifva honom anvisning till kapitals bildande, men huru bilda kapital, då de lagar, som härpå kunna ega inflytande, stiftas af kapitalister. Frånvaro af politiska rättigheter innefattade ett ingrepp i eganderätten så tillvida som en del af många personers egendom beröfvades dem enligt beslut af en solarepresentation, på hvars sammansättning de icke kunnat utöfra det minsta inflytande. Likaså vore det hårdt att nödgas lyda lagar, dem andra stiftat. Hr Håkansson talade i samma syfte; arbetarne ansåg han knappt vara erkända såsom menniskor, så länge de egde ett stort antal skyldigheter, men få eller inga rättigheter. Hr Blomstrand fann det vara svenska och nordiska män tillständigt att just vid detta tillfälle diskutera ifrågararande ämne. Beträffande sjelfva saken trodde tal., att man ej borde begära rösträttens utsträckning så långt, som blifvit itrågasatt. Mötet borde blott uttala den åsigten, att vilkoren för delaktighet i den kommunala såväl som politiska rösträtten böra ställas så, att äfven den simple arbetaren kan genom flit och sparsamhet uppfylla dem. Redaktör Wallem kunde ej finna denna sak vara en arbetarefråga, utan endast en fråga för den, som betala skall, och detta blott i Sverige. Af norrmännen och danskarne, hvilka denna sak ej rörde, skulle det vara taktlöst att deltaga i diskussion öfver denna fråga eller att uttala sig om svenska förhållanden. Hr Struve var af annan mening. Saken borde komma under diskussion; talet om taktlöshet vore obefogadt, enär ju arbetarne i de trenne nordiska rikena borde känna, att deras intressen voro gemensamma. Äfven hr Rimestad fann frågan ega en stor betydelse, att den förtjente diskuteras. Hr Fernlund trodde, att finge arbetarne blott politiska rättigheter, skulle de ekonomiska fördelarne tillfalla dem af sig sjelfva. Hr Nilsson från Stockholm önskade, att mötet måtte uttala sig derför, att hvarje svensk, till medborgerligt förtroende berättigad person, som erlägger skatt till staten eller kommunen, bör ega kommunal och politisk rösträtt. I samma riktning yttrade sig hrr Wetterström och Manroy. Hr Boeck deremot ansåg det olyckligt, att denna fråga kommit under diskussion och instämde för öfrigt med hr Krook. Hr Rimestad erhöll ånyo ordet för att yttra sig i sjelfva saken. Talaren satte stort värde på den rättighet, hvarom här vore fråga, men han varnade svenskarne att ej ögonblickligen vänta sig några stora resultater af dess erhållande. För att komma till ett slut på denna fråga önskade tal., att mötet måtte formulera sitt beslut på följande sätt: Öfvertygadt derom, att den arbetande befolkningen i Norden är berättigad till allmän rösträtt i statsborgerliga saker och till en vidt utsträckt kommunal rösträtt och likaså öfvertygadt, att den icke skall göra missbruk deraf, går mötet öfver till dagordningen. Hr Fröding framhöll nödvändigheten att sörja för arbetarnes upplysning och bildning innan ifrågavarande rättigheter utvidgades. Hr Krook bad ånyo att få fästa uppmärksamheten derpå, att man, i händelse diskussio nen skulle fortgå, med samma omständlighet, ej komme ur fläcken; denna fråga tillhörde för öfrigt dem, hvilka bäst lämpade sig för diskussion å folknöten, vid arbetareföreningarnes möten, o. s. v. Hr Bergius var af den meningen, att frågan icke var ai beskaffenhet att böra diskuteras på detta möte. Hr sohlman ville, att mötet skulle, med förklarande, ut tillräckligt blifvit yttradt i ämnet, öfvergå till lagordningen. Med 72 röster mot 30 godkändes letta förslag. Minoriteten ville, att diskussionen kulle fortsättas som i går. Sammanträdet upplöstes lerefter. Arbetaremötets medlemmar besökte i Thorsdags norgon Mosebacke och på eftermiddagen Manilla amt Byströms villa, hvilken egaren, hr Chr. Hamner, välvilligt oppnat för dem.