mit ur ledningen. Hvad händer? En vacker dag, då ledningen väl är fullbordad, kommer kanske en af hrr komiterades egna jungtrur, med andan i halsen uppspringande i ett grannkök. Goa, snälla, rara Sofi, låna oss ett par ämbar vatten, vårt rör har gått sönder. — Törs inte, spring på vattenledningskontoret och anmäl saken, herren har sagt att jag ä olycklig, om jag lemnar ut vatten till nögon, eho det var må. — Men, lilla Sofi . . . — Tyst, jag hör frun komma, heisa din herre och säj, att de å han sjelf, som å skulden till alltihop, de har min husbonde sagt! — Men så obeskrifligt stränga få vi väl icke heller vara. Det är att göra konsumenterna ettdera till stenhjertan eller till lagbrytare. I öfrigt ingenting nytt? Ej mycket. Södra Hamnkanalen är åter fri från de bålverk, som upprests för nedläggande af det stora sammanbindningsröret, af Cirkus Salamonsky återstår inu endast några plankhögar, musikpaviljongen på Lorensberg är i det närmaste fullbordad och Gamla slussen har ännu några år att vinka på. För öfrigt karavaner af badgäster, probenreutrar och emigranter, en bleckinstrumentssextett på Lorensberg och Beyerböckska kapellet i Trädgårdsföreningens park, voilå tout! En gammal odalman på Falbygden, känd för sitt klippska hufvud och sina träffande svar, fick i uppdrag att sköta ekonomien i ett presthus, der husfadern sjelf fallit i en långvarig sjukdom. För att med ett slag fåreda på husets ställning utlyste den nye sinansministern en sammankomst med samtlige prestfars gäldenärer och borgenärer inom socknen. Försöket lyckades och nästan alla infunno sig. Men en af gäldenärerna, en rik bonde, gjorde alla möjliga undanflykter och ville ej utbetala hvad honom enligt prestfars böcker vederborde. Förargad öfver hans tredska slog stämmans ordförande sin knutna näfve i bordet, så att det dånade i rummet och utbrast, kastande en skarp blick på sin vederpart, i följande impromptu: Förr i väla (verlden) Så kleppte häla (herdarne) Fåra Te kropp å själa: I tier våra, Som ä så svåra, Häla Klepps af fåra, i Alla de närvarande brusto i skratt. Den tedskande betalaren blef flat och utbetaade genast stillatigande sin icke obetydliga skuld.