Göteborgsposten – 1 juli 1870, sida 3

arbetare för tillverkande af en ny storbom och med arbetaren ej kunnat komma öfvercns om betalning härför, utan någon föregående ordvexling blef at denne midt på ljusa dagen å Kornhamnstorg lifsfarligt huggen med en stor slidknif. Hugget, som riktades åt hjertat, träffade venstra armen, som dervid genomborrades. Nidingen gat S. ytterligare två hugg i venstra sidan, men blef straxt derpå häktad. Scherbergs tillstånd lär vara ganska betänkligt. Från Landsorten. Morden i Sandby å Öland. Från Borgholm meddelas d. 25 Juni i Ölands-bl. rörande denna uppskakande händelse följande: Den för morden å sina föräldrar, 80-årige torparen Anders Zakrisson och dennes äfven åldriga hustru, Kjerstin Erlandsdotter från Sandby, misstänkte och häktade förre sjömannen Olof Andersson, född 1833, undergick d. 20 Juni ransakning inmör Ölands Norra Mots häradsrätt. — Under denna ransakning lades i dagen, att Olof Andersson, vid det polisförhör som af ortens kronolänsman med Andersson vid dennes häktande hölls, erkänt det han ihjälslagit sina bemälda föräldrar. At provincialläkaren d:r Holmbergs vid obduktionerna förda protokoller upplystes, att anders Zakrissons såväl luftsom matstrupe blifvit genom knithugg afskurna, och att han derförutan erhållit mer eller mindre dödande slag, samt att Kjerstin Urlandsdotters panna och ansigte blifvit krossade och hennes hals erhållit tre knithugg. — Af målsegarnes, tvenne Olof Anderssons svägrar, äfvensom al sju i målet afhörda vittnens berättelser framgick, att Olof Andersson under November månad sistl. år med en hammare slagit fadren tre slag i hufvudet och ihjälstuckit ett föräldrarne tillhörigt nötkreatur. — Rörande sina lefnadsforhallanden uppgaf Olot Andersson, att han lärt läsa, men icke sSkrifva; att han, som under 18 ärs tid idkat sjöfart, tog föraldrarne för Åett medel, hvarmed skulle förstås Åsatan, samt att han genom morden, dem han med zlad min och lugn erkände sig hatva begått, ville uafva föräldrarne undanröjda. — Å. erkände sig hafva genast efter mordens verkställande från de mördades bostad tillgripit: en dyna, ett täcke, en tröja och 3 brödkakor, hvarmed han begaf sig till sjöbodarne vid stranden utanför Egby, der han tog n fiskeeka, hvari han begaf sig på vägen till Gotland, men att han, hindrad at motvind, derefter tänkte styra kosan till Danmark. Olof Andersson berättade vidare att han före mordens föröfvande inpraktiserade sig i föräldrarnes bostad genom att uttaga ett fönster, samt att han, dit inkommen, fann töräldrarne sofvande i en säng. Han — faderoch modermördaren, född och uppfostrad af arbetssamma och stilla föräldrar — yttrade: Jag knäppte dem, då de båda sotvo och, som de lågo, så lågo de och som de sofvo, så dogo de. De vid ransakningen afhörda sju vittnena intygade sammanstämmigt, att Olof Andersson icke under innev. år, efter hvad vittnena kunnat förstå, varit sinnessjuk eller att de kunnat märka något oredigt i hans tal vid andra tillfällen, än då samtal om hans fader egt rum. Ett vittne berättade, att Anlersson bedt vittnet vara honom behjelplig taga vet af gubben, och att Andersson vid bedjandet rom yttrat att Ågubben, sedan han blifvit ihjälslagen, kunde gömmas i sjön, i en brunn eller i gödselhögen. Olof Andersson, som efter all sannolik ej eger innens fulla bruk, har tvifvelsutan föröfvat det zräsligaste och mest hjertrörande mord, som här a on egt rum på mer än hundra är. — För anskafsande af lakarebetyg och vidare bevisnings förebrinsande uppsköts ransakningen till d. 8 d:s. ö Dömd mördare. Från Köping meddelas, att muraren Anders Olsson Höglund i Tisdags fick sin dom. Såsom man torde erinra sig var han häktad såsom skäligen misstänkt att försätligen hafva med ett pistolskott mördat fjerdingsmanren Per Jonsson i Ljungås. Höglund nekade, men de bindande små omständigheterna blefvo allt för många, och när nu häradsrätten afkunnade sitt utslag, befanns det lyda på litstids fängelse och ständig förlust af medborgerligt förtroende. Den dömde förklarade sig missÅ j j j li nöjd med utslaget och affördes till cellfangelset i Westerås. Höglunds hustru och dotter, å hvilka allmänna åklagaren yrkat ansvar derför att de skulle haft vetskap om Höglunds afsigt, frikändes från allt ansvar.