Göteborgsposten – 30 juni 1870, sida 3

21I100 I II1901 II. Vv vld 11 117584441!1 SVE Br Den gamla är rask för sin älder. Cz — — ran Utlandet. I franska lagstiftande församligens möte d. 24 d:s föreföll en glänsande oratorisk tornering mellan Jules Favre och Ollivier beträffande den frågan, huruvida mairerna för framtiden skulle utses af kommunernas innevånare sjelfve genom vare sig direkta eller indirekta val, eller om de fortfarande skola utnämnas af regeringen. Jules Favre, hvars tal alltigenom åtföljdes at liktänkande oppositionsmedlemmars bifallsrop, försvarade hutvudsakligen den indirekta formen för dessa embetsmäns utväljande eller deras val genom municipalråden. Ollivier uppehöll sig i sitt skickligt planlagda svar vid de praktiska svårigheter, som antagandet at opposmonens för slag skule meutöra, i det den lokala aami nistrationen i sådant tall skulle blifva en tummelplats för politisk agitation. I principen törklarade Ollivier sig lika högt som Jules Favre uppskatta den kommunala sjelfständigheten: det gvar enaast. i fråga om utförandet de skilde sig åt. Telegrafen bar redan meddelat resultatet af omröstningen i denna fråga, hvarigenom med offantligt stor röstpluralitet antogs regeringens eget en medelväg gående förslag, som bestämmer att mairerna hädanetter som hittills skola nämnas af regeringen, men för framtiden obligatoriskt utses ur municipalrådens midt. Det trån regeringens sida gjorda medgifvandet är af föga praktisk betydelse, ty bland de 40,000 mairer som nu stå i spetsen för Frankrikes kommuner, befinnas knappt 1000 hafva blifvit valda ur utanför kommunalråden stående kretsar. I samma möte upptogs frågan om den missväxt, hvarmed landet hotas, till diskussion. Deputeraden Rotours fästade nemligen regeringens uppmärksamhet på att redan nu sörja för uppköp af sädesförråd, hvarjemte ban, i ändamål att lätta spanmålstillförseln landets olika delar emellan, fordrade upphäfvandet at de på den inländska kanaloch flodfarter nu lagda afgifter. Handelsministern (Louvet, genmålte att sarhågorna för skördens klenutfall voro öfverdrifna; det var blott till den högt liggande och magra jorden, som den egentliga missväxten komme att sträcka sig. Spörjsmålet om flodoch kanalatgifterna skulle emellertid regeringen taga under öfvervägan de, så mycket hellre som samma åtgärd blil vit åren 1853 och 1854 under liknande om ständigheter vidtagen. Finansutskottet har genom sin ordförande Chesnelong afgitvit sitt utlåtande om bud geten för 1871. Totalsumman af utgiftsoch inkomstbelopp uppgår till 1670 mill. fres. I jemförelse med innev. års utgiftsstat visar sip en besparing på 12 mill. Denna har åstad kommits genom indragningar i de högre civilembetsmännens antal och löner samt till er del äfven genom inskränkningar i militärbudgeten. På andra sidan har anslaget för löner åt de underordnade tjenstemännen, företrädes vis folkskolelärarne, blifvit ökadt med 4!, mill., hvarförutom äskas en extra bevillning a! 4 mill. att användas till höjandet af elementarundervisningen. Kejsaren lär i det ministerråd, som nyli gen hölls med föranledning af de orleanska prinsarnes begäran om det för dem gällande förvisningsdekretets upphäfvande, uttalat sin personliga benägenhet för en dylik åtgärd ehuru han tillika förklarade, det han icke ansåg ögonblicket ännu vara inne. Medlemmarne af orleanska partiet äro mycket missnöjda med det tagna steget, emedan de anse den framställda anhållan endast tjena till att kompromettera furstarne sjelfva. Den gamle Thiert. ex. ernar hvarken deltaga i debatten eller omröstningen, när frågan skall förekomma i kammaren. Drottning Isabellas afsägelse af spanska kronan till förmån sör sin son försiggick d. 25 d:s i Paris med stor högtidlighet. Alla i staden befintliga spanska prinsar och grander hade infunnit sig, klädda i stor unitorm. Marskalk Bazaine hade jemte några andra fyamstående franska embetsmän infunnit sig för att bevista akten. Men den som ätven nu saknades var drottningens höge gemål. Kejsaren kommer icke i år att besöka Vichy. Emellertid lär han på d:r Nelatons råd erna besöka en mindre badort, hvars namn dock ännu hålles doldt, förmodligen för att förekomma att, såsom fallet var vid Vichy, en mängd af badgäster skulle sammanströmma till den af kejsaren valda ort. Den ur fängelse nyligen frigifne Nilliere