— Han var väl tvungen. Hon chikanerade honom så mycket hon kunde. Då hon ej hade några penningar qvar skickade hon bud till honom och bad derom. En gäng vägrade han; samma afton kom hon i egen person, rusig, och han hade all möjlig möda för att förmå henne att atlögsna sig. Summan af saken var att hon visste att han varit madame Sauvresys älskare, hon hotade honom, det blef ett rysligt stormigt uppträde. Han berättade mig sjelf alla de bekymmer hon förorsakade honom: han sade mig att han ej skulle bli henne qvitt på annat sätt än genom att låta sätta in henne på tukthus, men att detta medel föreföll honom motbjudande. — Var det längesedan det sista mötet dem emellan egde rum? — På min ära! svarade doktor Gendron, då jag var på en konsultation i Melun för tre veckor sedan såg jag grefven och hans gamla älskarinna genom ett fönster i hotellet; vid min åsyn drog han sig hastigt tillbaka. — Då, mumlade polisagenten, hyser jag ej längre något tvifvel ... Han tystnode. Guespin inträdde mellan två gendarmer. På tjugofyra timmar hade den olycklige trådgårdsmästaren på Valfeuillu åldrats tjugo år. — Låt höra, yttrade instruktionsdomaren, om ni nu kommit på bättre tankar? (Forts.)