Göteborgsposten – 29 juni 1870, sida 1

— Åh! hr agent, sade han, ni kan ej vara öfverallt på en gång. Jag tror er vara mycket skicklig, det är sannt, men ni var ej till hands, och saken brådskade. — Ett falskt steg kan ofta ej repareras. — Lugna er, jag har skickat en intelligent man. Dörren till kabinettet öppnades i samma ögonblick och den af instruktionsdomaren förebådade kunskaparen syntes på tröskeln. Det var en kraftfullt bygd man, omkring fyrtio år gammal, med soldatlik hållning, yfviga mustascher, buskiga ögonbryn som gingo ihop ofvanför näsan. Han hade ett sådant utseende, att blotta åsynen af honom borde väcka misstroende och vara ett gif akt. Under hans något mer än ödmjuka sätt anade man grofheten och brutaliteten. Hans käpp, ett mycket vackert rör med hornknapp, tycktes utgöra en integrerande del af hans person och blott vara en naturlig fortsättning af hans högra arm. Han tycktes vara utomordentligt belåten. — Goda nyheter! utbrast han med en röst, hvars naturliga klang förändrats af alkohol. Vi äro den skurken Guespin fullt på spåren. Hr Domini afbröt honom med en välvillig, nästan vänskaplig åtbörd. — Hör på, Coulard, sade han, låtom oss gå i ordning, gå metodiskt tillväga, om det låter sig göra. I enlighet med mina order begaf ni er till jernkramhandeln Forges de Vulcain? — Ja, direkte från jernvägsstationen, hr instruktionsdomare. — Godt. Hade man sett den anklagade der?