L— — — hos Thusnelda. Fru IIvasser sekunderades på ett särdeles förtjenstfullt sätt af hr Elma lund. Måtte de efter slutet af hvarje akt förnyade framropningarne och det blomsterregn, som särskilt blef fru Hwasser till del, öfvertyga henne om att äfven i rikets andra stad man uppskattar landets förnämsta dramatiska konstnärinna och förmå henne att låta det farväl som nu rigtades till henne snart förvandlas i en välkomsthelsning. Det var liksom om en fläkt från Germa niens urskogar, en doft från det klassiska Roms lagerlundar hade omsväfvat åskådaren, under det att Thusneldas stolta skepelse vandrade ötver tiljan. Möjligen låg deri orsaken till att det efterföljande stycket, den s. k. täcka interiören Evas systrar, föreföll oss denna gång, med förlof sagdt, något väl puerilt. Hvilken kontrast mellan den germaniska furstinnan, som dödar sin son hellre än att se honom, till vanära för sitt fosterland, anstucken af den romerska sinnesrigtningens pestsmitta, och dessa beskedliga mostrar, som pallra omkring och emellanåt förefalla litet smått veliga i sina bemödanden att låta hela verlden sammankrympa i en enda liten fläck: studentexamensbordet. Emellertid — denna åsigt beror utan tvifvel, som nyss nämndes, på den plats å programmet stycket råkat erhålla, och vi äro fullt medvetne om att en sådan jemförelse som den ofvan antydda skulle vara alldeles oberättigad. Vi kunna likväl icke undertrycka den meningen att den täcka interiören snarare har sin plats såsom lokal-skämt på studentteatrarne i en universitetsstad än på den kungliga teater, hvarest den först såg dagen. Utförandet var förträffligt. Fru Almlöf, denna mångsidiga och begåfvade skådespelerska, gjorde af Monikas roll en vida kraftigare individualiserad och mera naturlig personlighet än förf:s fantasi drömt om. M:ll Björklund omskapade sin något fadda roll så älskligt och naivt, att vi icke alls undra öfver att ung Axel för hennes skull tog högsta betyget i alla ämnen och i skrifningarne med. Den sista pjesen på aftonens program Han är inte svartsjuk lyckades att med besked sätta åskådarnes skrattmuskler i gång. Isynnerhet var det hr Almlöf hvilken genom sitt sannt komiska spel åstadkom denna effekt. Med ledsnad ser helt säkert hvarje konstälskande medlem af vårt samhälle Thalias tempeldörrar denna gång slutas. Besök af sådane artister som dessa måste alltid anses som en högtid, och vid den totala brist på konstnjutningar, som under sommaren för öfrigt härstädes rådt, utgör deras korta härvaro en verklig oas i öknen. Allmän är också den önskan: välkomna svart åter! I Trädgårdsföreningens park kommer i afton ett extra musiknöje att beredas den promenerande allmänheten, i det sällskpet P. B:s arr sångare, hvilka der samlas till en enkel kollation, lofvat att alternerande med Beyerböckska kapellet föredraga några körer. Vi hafva ansett oss böra härom underrätta våra läsare, alldenstund tillställningen ej lär komma att offentligen annonseras. Arbetaretåget till Stockholm för deltagarne från vestra orterna i det arbetaremöte, som i morgon kl. 9 s. m. öppnas i Slöjdskolans lokal i Stockholm, afgick kl. 4 i dag på morgonen med omkring 150 medlemmar at härv. förening och ett antal medlemmar från norska föreningar, hvilka anlände till större delen i natt med ÅExcellensen Toll från Kristiania, under det några andra uppehållit sig ett par dagar härstädes för att göra sig fortrogna med vårt samhälles olika institutioner, särskildt arbetareföreningen och utskänkningsbolaget. I Alingsås skulle ett femtiotal, i Falköping och Herrljunga likaså, från föreningarn i de trakterna stöta till tåget, hvilket säluada skall ända till Halsberg uppsamla föreningsmedlemmar. Tåget anländer omkr. kl. 5 till Stockholm. i la Göteborgs nya åVattenledning. Den komite, som af hrr stadsfullm:e blitvitttillsat tför