I mån som han skred framåt i sin berättelse blef hr Dominis öfverraskning alltmera märkbar. Vissa ögonblick lät han ett utrop undfalla sig. — Är det möjligt! Det är knappt tänkbart ! Hr Lecoq hade slutat. Han svällde lugnt en pastilj och tillade: — Hvad tänker nu hr instruktionsdomaren? Man måste bekänna att hr Domini var medelmåttigt belåten. Det är aldrig utan en hemlig obenägenhet man ser en underordnad skoningslöst kullkasta ett system, som man med stor möda uppfört. Men så envist han fasthöll sina åsigter, så föga böjd han erkände sig vara att ingå på en aunnans föreställningssätt, måste han denna gång böja sig för den klara sanningen. — Jag är öfvertygad, svarade han, att ett brott blifvit begånget på Clement de Sauvresys person med Robelots medverkan. Det ir så tydligt att doktor Gendron i morgon skall erhålla order att utan dröjsmål skrida till uppgräfvande och undersökning af nämnde Clement Sauvresys lik. — Och jag skall återfinna giftet, försäkrade doktorn, ni kan vara säker derpå. — Mycket bra, återtog hr Domini. Men deraf att Trmorel förgifvit sin vin för att gifta sig med hans hustru, följer väl ej nödvändigt att han i förgår mördat sin hustru och derefter tagit till flykten? Jag tror det ej. Hr Plantat darrade af vrede, men vågade ej säga något af fruktan att förifra sig. — Ursäkta, min herre, invände hr Lecoq saktmodigt,