Göteborgsposten – 28 juni 1870, sida 1

Hr Plantat hejdade sig, han tvekade. — Jag tror, återtog han, att ni vet att förtiga hvad ni kunnat utforska. Beviset på att hr Lecoq verkligen är en slug man är att det ej misshagar honom att finna en som är lika slug som han. Visserligen var han såsom poliskarl hr Plantat mycket öfverlägsen, men han måste erkänna, att det endast fattades den gamle fredsdomaren en smula praktik och mindre possion. Redan flera gånger sedan gårdagen hade han böjt sig för hr Plantats örverlägsna skarpsinne. Denna gång fattade han hans hand, tryckte den på ett betydelsefullt sätt och sade: — Räkna på mig, min herre. I detta ögonblick visade sig doktor Gendron på tröskeln. — Courtois mår bättre! utropade han. I detta ögonblick gräter han som ett barn, hun går igenom. — Himlen vare lofvad! svarade fredsdomaren. Då ni nu är kommen, så låtom oss skynda i väg. IIr Domini bör vara ytterst otålig, ty han har väntat oss alltsedan morgonen. XXJIII. Då hr Plantat talade om att instruktionsdomaren borde vara otålig, begagnade han ett alltför mildt uttryck. Ir Domini var ursinnig. Han kunde omöjligen begripa orsaken till fredsdomerens, läkarens och polisagentens länga