Göteborgsposten – 27 juni 1870, sida 3

kn. barn till d. 21 Juni anlända badgäster 184, inber och tjenstefolk. : IIvarjehanda. Kapplöpningarne i Paris. Härom skrifver en korresp. till danska tidn. Dagstelegrafen: — Söndagen d. 12 d:s afslutades kapplöpningarne i Boulognerskogen för i sommar med det stora priset, det s. k. grand prix de Paris. Denna från Ungland importerade och genom den aflidne hertig de Mornys verksamhet vidare utvecklade sport har under de senare åren antagit så stora dimensioner, att den nu trängt in i de franska sederna och utgör en väsentlig del af de franska folkförlustelserna. Den dagen, då det stora priset skall r. är i Paris hvad Derby-dagen är i London; det är samma brokiga folkström, samma deltagande af alla samhällsklasser, från det kungliga hofvet ned till den simplaste arbetare. Redan från tidigt på morgonen är så att säga hela Paris på väg ut till kapplöpningsbanan i Longchamps: man ser oerhörda massor draga ner till Champs-Elysctes, till fots, till häst eller i vagn, på jernbanor, ångfartyg och velocipeder beger man sig ditut i tusental och man öfverdrifver icke genom att ka, att öfver 300,000 personer under loppet af f. m. församla sig i Boulognerskogen. Ati få en vagn den dagen, utan att man på förhand beställt den, hör till omöjligheterna; de äro alla påtingade och upptagna dagen förut och detta ehuru de betalas med oerhörda priser. Den simplaste fiaker kan icke få hyras under allraminst 50 francs och för större, med två hästar förspända vagnar betalas ända till 2 å 300 francs. Detta begär att få vara med om kapplöpningen kan förklaras derigenom att utom det intressanta skådespel, som kapplöpningarne onekligen företer, det har likasom blifvit en nationel hederssak, om det är en fransk eller engelsk häst, som vinner det stora priset. Man måste sjelf ha varit vittne till den stolthet, hvarmed fransmännen omtala, att de nu 6 gånger på 8 år vunnit seger öfver engelsmännen, man måste ha hört det entusiastiska jubel som massan uppstämmer på kapplöpningsbanan, hvarje sång som en fransk häst kommer först till målet; man måste ha hört detta för att kunna bilda sig ett begrepp om hvilken stor ära, man sätter deri. Priset, som, utom ett dyrbart, af kejsaren skänkt konstföremål, utgör 100,000 fres, deraf staden Paris tillskjutit hälften och de fem stora jernbane-bolagen den andra, tillföll i år den för sina förra segrar bekanta, franska hästen -Sornelle: egaren, som likaledes på Derby-dagen var segrare med en annan häst Åisarreau-har gjort lysande affärer, de summor, som han vunnit på vadslagning, sägas uppgå till oerhörda belopp. Kapplöpningsbanan i Longchamps erbjuder på en sådan dag ett storartadt, i sitt slag helt visst ensamt stående skådespel. På tribunen synas kejsaren och kejsarinnan, hofvet, ministrarne och de utländska sändebuden; rundtomkring på terrängens olika afdelningar synas hela bördsoch börsaristokratiens, Jockejklubbens och de öfriga fashionabla klubbarnes medlemmar, åtföljda af bekanta franska och engelska sportsmen, alla politikens, litteraturens och konstens stormän — kort sagdt, allt som har ett namn eller intager en framstående plats i samhället, allt som är bekant, berömdt eller beryktadt i ett eller annat hänseende, demimondens damer icke till förglömmande. som i sina luxuösa men smakfulla toaletter, makligt utsträckta i sina eleganta, blomstersmyckade vagnar, icke litet bidraga till att ge det hela ökad liflighet; slutligen i fjerran den orantliga, oöfverskådliga menniskomassan, som följer de olika löpningarne med det mest spända intresse, som jublar, väsnas och brusar som ett upprördt hat, hela denna scen innefattad i Boulognerskogens vackra omgifningar; kaskaderna och sjöarne på den ena, Seinen på den andra sidan, Suresnes och S:t Cloudskogbekrönta höjder i bakgrunden, allt detta sammantaget åstadkommer en intressant tafla af franskt folklif och franska folknöjen i deras mångfaldiga, olikartade dag och skuggor. Ett icke mindre lifligt skådespel erbjuder återfärden, i det man ser en 7å 8-dubbel rad vagnar fara igenom Champs-Elyscees breda all6, förbi den täta massan af askädare, som bildar så att säga ett lefvande staket, en oigenomtränglig mur på båda sidor om körbanan. Alla möjliga åkdon finnas här representerade; de furstliga, med 6 hästar förspända dammens med små pudrade, i röda eller blå sidenjackor klädda jockejer på hästarne, ministrarnes och de rika bankirernas praktsulla kuit ressorts, Fauborg S:t Cermains breda, rymliga, en smula gammaldags, med stora vapensköldar på dörrarne pralande kareter, engelsmännens Åcåbs och mailcoachs, tyskarnes berlinare och landaer, demi-mondens små, eleganta, låtta victorias, oerhörda omnibusar, dragna af 8 hästar och innehållande 70 å SU personer, tiakrar, hyrvagnar och tapisslöÄres, alla dessa och ännu en mängd andra åkdon af alla upptänkliga storlekar och former äro blandade om hva andra i en oerhörd, brokig röra. Man kan göra sig ett begrepp om vagnarnes enorma antal, då man erfar, att enligt en statistisk beräkning c:a 100, OOO vagnar under eftermiddagens lopp passera örver Place de la Concorde och att det under 3 å 4 timmar icke är möjligt att utan det största besvär kunna komma öfver från den ena sidan af körbanan till den andra. Men oaktadt denna ofantliga tratik på ett ställe, som är uppfylldt af en tätt sammanpackad menniskomassa, inträssa ytterst sällan några olyckshändelser, ty pariser-kusken för sitt åkdou med en säkerhet och behändighet, hvartill man nog knappast annorstädes kan tinna maken, till och med icke i London, hvarest dylika olyckshändelser höra vill ordningen för dagen.