Göteborgsposten – 27 juni 1870, sida 2

Jag vänder mig först till sakens politiska sida. Kammaren skall förstå, att jag måste vara försigtig och återhållsam. Jag vill ej följa det exempel, som gifvits mig ifrån ett annat håll (Bismarck), i det jag vädjar till edra patriotiska känslor. Hos eder, m. h., skulle en sådan vädjan vara alldeles öfverflödiv! (Lifligt bifall). För oss är frågan icke af så ömtålig art, att hon icke låter sig behandlas oflentlig jag behötver, Gudi lof, ej taga min tillflykt till hemlighetsfulla antydningar och förtieganden (bra!). Hvad jag ber eder om, är mycket enkelt: det är att låta andra för sin del göra, hvad vi icke skulle draga i betänkande att utföra, om våra intressen drefve oss dertill (bifall). I hela denna sak finnes det intet, som kan sätta oss i rörelse eller oroa oss. Det är i mina ögon tvärtom en naturlig utveckling af den normala samfärdseln mellan folken, och det måste uppmana oss till att följa med i en motsvarande utveckling (bravo!). En af de i politiskt hänseende vigtiga:te punkterna är, att Schweis neutralitet är fullständigt betryggad. (Härpå följer ett meddelande af dit hörande aktstycken och förklaringar från det schweiziska säudebudets sida). Af en skrifvelse, som jag har framför mig, framgår ytterligare, att de schweiziska myndigheterna skola bevilja andra bolag, som ha nödiga penningtillgångar, motsvarand eftergifter och fördelar. Man skall måhända saga, att Schweiz ej är tillräckligt starkt, för att sjelft kunna skydda sin neutralitet. Schweiz har icke många soldater, men naturen kommer det till hjelp, och vi veta af historien, huru Schweizes stolta soner veta att draga nytta af denna natur. Men skulle det otroliga ske, skulle Schweizs neutralitet bli hotad, skola vi icke då försvara den? (Bra! bra! Läng ihållande och starka bifallsrop). Men jag vill ej dröja vid hypoteser, som mest synas omöjliga. Jag vill endast uttala mitt erkännande af den öppenhet och lojalitet, hvarmed regeringen i Schweiz upptradt i denna sak. Hon har visat stor skicklighet, genom att draga sina grannars kapitaler till sig, utan att bringa sitt oberoende i fara (bifall, munterhet). Om vi önska en utvidgad förbindelse med Italien, så hindrar oss ingen deri. Det är god tid att anlägga rivaliserande linier och skaffa oss alla deraf harflytande fördelar. Gotthardliniens fullbordande skall fordra 15 och 16 år; den skall kosta 200 till 22 millioner fres, hvaraf knappast 78 millioner äro ranterade af de intesserade staterna. Italien sjelft har, efter hvad vårt förbund i Florens meddelat mig, uppskjutit ratificeringen af konventionen till nästa år(?). Estancelin (af venstra centern): Det skulle vara lätt att väcka den patriotiska ömtåligheten i föreliggande fråga och ställa regeringen till ansvar för, att hon till sin egen skada först understödt Italiens och senare Preussens enhetssträtvanden. Men eftersom detta ej skulle tjena till något, så häller jag mig till sakens kommersiela sida. Tyskland har funnit en statsman, som förstått att gifva nationens lervande krafter ny utveckling och ny riktning. Tyskland har känt behof af att nära förena sig med Italien, och båda nationerna ha nu blifvit eniga om att understödja en jernbana, som är för dem aft det största intresse. Enl. art. 10 i konventionen kan den bana, som förenar Milano med Berlin, medföra förändringar i Tullföreningens taxa till förmån för Belgien och England. Om vi uppgitva Simplonbanan, skall möjligen ett tysktitaliensktschveigizkt bolag fullborda henne, och vi äro då utan nagon utgängspunkt för vår handel med Italien. Det är sannt att Frankrike sökt att skaffa sig noggrann upply ning om garantierna för Sehweizsaneutralitet. Men hvarför har Frankrike ej sjelf begärt andel i Gotthardsbanan? Det skulle då ha sin hand med i spelet och banans elägenheter skulle vara mindre. Om sakens militära sida, skulle äfven mycket kunna sagas, alldenstund Gotthardslinien förenar de itallens och de tyska fästningarne. Vi ha endast alltför o ta sett fördrag bli sönderrifna, för att vi skulle kunna för mycket lita på Schweizs neutralitet. Men i detta fall skulle dess kränkande bli en förnärmelse, som vår nation aldrig skulle tåla. Jordbruksministern Plichon: Frankrike har ingenting att srukta hvarken for sin politiska eller ekonomiska intressen. Endast Marecille ar hotadt såsom handelsstad, och för att bättra dess ställning, bör man fästa uppmärksamheten på flodoch kanalvägarne. Grefve de Keratry: Utrikesministern har visserligen sagt oss, att Schweiz neutralitet skall bli respekterad, men hvad som förvånar mig, det är den likgiltighet, hvarmed vår regering tyckes hafva åsett, hvad som försiggick i Italien och Tyskland. Den Jernbana, hvarom det här är fråga, går trån en preu sisk sastningstyrkant till en italiensk fästninusry kant, och Frankrike kan vid tillfälle få se klamdt mellan Rhen och hafvet. Då hr v. Bismarck begärde en subvention till S:t Gotthardsbanan at Nordtyska riksdagen, gjorde han ej heller någe hemlighet af, att det har framför allt var fråga om ett politiskt intresse, neml. om att öppna en direkt bana mellan Tyskland och Italien. För att vara säker om en sådan väg, töretog han sig den hittills oerhörda åtgärden, neml. att gifva ut betydande bidrag till anläggandet af en bana på främmande mark. Hr v. Bismarcks politiska syftemål uppenbarar sig klart i hans ord; man ser at dem, huru I0 han bryr sig om Pragerfreden, och det är med denna jernbana, som Tysklands enhet skrider emot sin fullbordan. Om eder uppmärksamhet icke är riktad på denna sida af frågan, så är jag berättigad till att säga, att ni ej följer en god politik (bifall från venstern). Baron Zorn de Bulach: Såsom deputerad för Elsas, är jag ej någon anhängare af fördragen 1815. Jag tror mig tala i hela Elsas namn, när jag spörJer regeringen, om det icke skulle vara skäl att åter uppbygga Huningue och ånyo anlägga en liten fästning, som beherrskade Basel. Och jag tror, att det ej finnes något skäl till att här åberopa de sista stumparne af 1815 års fördrag, då Preussen i så ringa grad respekterar det nyligen afslutade pragerfördraget. Krigsministern marskalk Le BocU IIr de Ke ratry synes hafva förebrått regeringen, att hon icke tillräckligt öfvervägt den här föreliggande fragan från strategisk synpunkt; men regeringen har redan för länge sedan haft hela sin uppmarksamhet riktad derpå. Hr Keratry säger, att en preussisk här skall under loppet af en natt kunna begifva från Tyskland till Italien. Men för att den skall kunna göra det, måste Schweiz prisgifva sin neutralitet, och jag har det största förtroende till den schweiziska patriotismen, likasom jag är ertygad om, att ingen skall nu för tiden djerfvas kränka denna neutralitet. IIr de Kåratry nämnde exempelvis en här, som begifver sig från storhertigdömet Baden till Venedig. (Dessa åberopade yttraden i Keratrys tal ha vi i referatet om detta utelemnat, emedan utrymmet endast medger refererandet af det väsentliga.) Förutsatt, att der äro 25,000 man i Baden, så skola de behöfva fyra dagar, för att kunna med sin materiel uppnå Milano. Jag säger icke, att det är något dåligt recsultat; men man måste i så fall söria fö t don