Göteborgsposten – 27 juni 1870, sida 2

Han låg i rummet i fonden, som var bättre möbleradt än sofrummen vanligtvis äro på landet. Bärarne nedlade sin sorgliga börda på sängen. Emellertid undersökte hr Plantat alla möblerna, till hvilka man tagit nycklarne ur sjelfmördarens fickor. De värdepapper som fun os i denne mans ego hvilken två år förut lefde för dagen och ej egde en sou borde vara ett dräpande vittnesmål mot honom och lägga ett nytt bevis till de moraliskt odisputabla, men dock ej klara bevisen på hans medbrottslighet. Men huru mycket den gamle fredsdomaren letade, påträffade han ingenting som han ej redan kände till. Der funnos köpebrefven på Morins äng, Frapeslees fält och Peyrons jordstycken. Till dessa köpebref voro fogade två förbindelser, den ena på 150 francs, den andra på 820 francs, undertecknade till förmån för Robelot af två innevånare i kommunen. Hr Plantat dolde illa sin missräkning. — Inga penningar eller värdepapper, hviskade han i Lecoqs öra, kan ni begripa det? — Mycket väl, svarade polisagenten. Det var en listig skurk, denhär Robelot, klok nog för att dölja sin plötsligt förvärfvade förmögenhet, tålig nog för att låtsa behöfva år för att rikta sig. Ni skall ej i hans byrå finna andra värdepapper än dem han tror sig utan fara kunna visa. Till huru stort belopp uppgår det som ni har funnit? Fredomaren adderade hastigt de olika summorna och svarade: — Fjortontusen femhundra franes.