IIxarjehanda. Thets resa. En stor del af det th6, som anländer till Europa, föres landvägen öfver Ryssland och följande äro de märkliga reseöden detsamma haft att utstå innan det slutligen hamnar i de europeiska thedrickarnes koppar: Från det theet behörigen inpackadt, anländt till Maimatschi ä sestaden till Kiachta i Siberien, skola vi väg. Den första tull thåkistan betalar sker här. Och man debiterar på måfå, ty i Kina finnes inga fixerade tulltaxor på varorna, men deremot äro tullförvaltarne taxerade. Dessa böra tiil kronan erlägga en viss gifven summa årligen. Resten är deras ensak. Dessutom eger här det första attentatet rum mot kistornas innehåll. De kinesiska embetsmännen borra nemligen hål i alla fyra hörnen, för att undersöka theets beskaffenhet, men i sjelfva verket för att snyta åt sig en smula deraf. Då karavanen ofta består af tiotusen kistor, så blir det en nätt summa i pud, som sålunda går åt till profningen. I handeln bar denna operation namn at mjölkning. Sedan de ryska köpmännen anländt och snusat, druckit och pratat, öfvergår theet i deras händer och släpas till Kiachta. Här mjölkas thekistan ånyo af ryska tullembetsmän. I packhuset har det vanligen härvid runnit så mycket the på golfvet, att också den lägre betjeningen och formännen få sin beskärda del af bytet. Den ryska tullen betalas tör hela partiet etter den vigt en eller annan uppvägd kista har, och sedan denna tribut är erlagd, sys theet in i läder. Det finnes i Kiachta ett särskildt skrå för detta sysslande. Nu plomberas varan och så reser den af till Irkutsk. Här mjölkas kistorna ånyo. Om nu thepartiet är destineradt ända till Moskwa eller Nischnij, så afslutas här med särskilda entreprenörer kontrakt om varans försändning hela vägen framåt, på en sträcka at 600 mil. Då entreprenören emottar partiet, mjölkar han kistorna på nytt, för att se efter om varan är duglig. Med karavanen afsändes en särskild bokhållare — nageln kallad — som vanligen i medvetslöst tillstånd, efter ett grundligt afskedskalas, instufvas på kärran såsom en zibicth. Libic, så kallas den skmnomsydda thåkistan. Nu bär det i sakta mak af med karavanen. I Tomsk ombytas formännen och hela thepartiet väges upp på nytt, och sä mjölkar man åter, för att undersöka om varan försämrats på vägen. I händelse sådant inträffat göres afdrag på forlönen, och räcker denna icke till att betäcka skadan, så tagas hästar och åkdon i beslag. Det händer ofta, att man i kistan jemte theet finner stenar, sand och hafra, hvilket antingen formännen eller andra personer på herbergena under vägen ditpraktiserat. En systematiserad plågsed att bestjäla thekaravanerna råder öfverallt i deras väg. Ofta plundras de öppet. Det händer dock att theet mäste sändas skyndsammare än på det ofvannämnda sättet, och då bytas hästar om flera gånger under vägen till Tomsk. För att då hindra tormännen att stjäla, hyres en person enkom för att ligga ofvanpå zibikerna, så framt det icke finnes någon, hvars väg i alla fall ligger vesterut. Om sommaren föres theet från Tomsk till Tjumen på ångbåtar. Härifrån reser en del af partiet till den stora marknaden i Irbit och resten fortsätter kosan. Den värsta är passagen öfver Uralska bergen. Lassen minskas till hälften och med möda sträfva de dock uppåt. Ännu svårare är nedfärden, ty ofta händer det att kistorna flyga ned i klyftorna. Men när allt detta är lyckligen passeradt, börjar karavanen att anse sig framme vid målet. Bokhällaren putsar och kammar sig samt tänker på aflevereringen. Och några veckor derefter hamnar theet på marknaden i Nischnij-Nowgorod. Nu följer öppnandet, sorteringen, prissättningen, blandningen, förfalskningen m. m. under theets vidare öden, innan det kommer på konsumentens bord, men det hörer till en annan framställning.