Göteborgsposten – 25 juni 1870, sida 2

skam skall bli offentlig. bör vara färdig till allt, besluten till allt, tillochmed att dö. Hr Plantat suckade djupt. Ett samtal som han haft med Laureoce Ärann honom i sinnet. Hon hade — hen erinrade sig det mycket väl — bedt honom om upplysningar rörande vissa giftiga plantor som han odlade och varit mycket angelägen att få lära känna de medel man använder för att draga ut de dödliga safterna. — Ja, sade han, hon har tänkt på att dö. — Nåväl! återtog polisagenten, det var i ett ögonblick då sådana dystra tankar förmörkade hennes förstånd, som grefve de Tremorel kunde fullborda sitt förstörelseverk. Hon sade honom utan tvifvel att hon skulle föredraga döden framför vanäran; han bevisade henne att i hennes belägenhet hade hon ej rättighet att döda Big. Han sade henne att det var mycket olyckligt att han ej var fri och kunde godtgöra felet, men erbjöd henne på samma gång att uppoffra sitt lif för henne. Hvad borde hon göra för att rädda allt? Öfvergifra sin familj, låta den tro att hon dödat sig, under det han, å sin sida, skulle fly från sitt hus, öfvergifva sin hustru. Hvem vet i hvilka chimeriska förhoppningar han invaggat henne? De skulle byta om namn, de skulle fly långt bort, der ingen skulle känna dem, de skulle alltid på något ställe finna en 028, der de kunde dölja sin kärlek och sin olycka; sedan de upphört att lefva för verlden, skulle de lefva för hvarandra. Utan tvifvel hade hon gjort invänningar, försvarat sig. Men borde han ej erhålla allt af henne, få henne att sam