Göteborgsposten – 23 juni 1870, sida 2

IIvarjehanda. Lyckliga menniskor. Aldrig har jag saft så många lyckliga menniskor på en gång i mitt hotell, som i dag, sade en hotellvärd i Indiana till en af sina gäster, hela tretton par. — Huru? Tretton nygifta par? — Nygifta? Hvem har sagt det? Tvärtom, herre, det var tretton par, som nyss ätit skilja sig från hvarandra. Ett par dyrbara byxor. Nyligen dog ji Trenton i N. Amerika en man efter en långvarig sjukdom, under hvilken han på inga vilkor ville tillåta, att man drog byxorna af honom. Då man efter hans död slutligen befriade honom från denna kladespersedel, förklarades lätt orsaken till hans envishet, ty i fodret funnos insydda 17,000 dollars i papperspenningar. En ny sekt. I Odense och dess omnejd var det nu blifvit modernt, att de som hvarken vilja vara Grundtvigianare eller pietister kalla sig för IIendelboer, efter en viss pastor Hendelboe, som å senare tider skrifvit åtskilligt mot nämnde religlösa riktningar. Ett modernt spöke. En korrespondent rån landet har meddelat tidn. Kalmar följande spöklistoria: För omkring ett halft år sedan afled en hemmansegare i X. socken, efterlemnande en djupt sörJjande maka. Makarne, som icke hade haft några arn. hade icke heller lefvat i något så särdeles godt förhållande till hvarandra, hvarför också den sörJjande enkan med rätta fruktade att -far skulle gå igen. Hennes aning blef också på följande sätt besannad: En vacker natt för någon tid sedan uppväcktes nemligen pigorna af ett förskräckligt ropande från gumman: ÅHerre Jess, hjelp! Gubben är hemma!Ingen af pigorna vågade sig dock in. Tasslandet och prasslandet fortfor, isynnerhet nederst invid väggarne, uppför hvilka spöket med all makt tycktes a klättra. Under tiden hade gumman legat och ast sina böner, och slutligen började hon med ljudelig röst afsjunga psalmen N:o 64, med hvilken won förut fördrifvit många spöken. Men ingenting halp. I stället för att bege sig på flykten började spöket att rumla om med gummans pjexor, likasom det hade velat säga: Se så, mor! Tag på dig pjexorna och följ med! Detta var för mycket. Gumman rusar upp ur sängen, ut i köket och upp i spiseln, der hon blifver sittande. Men olyckligtvis hade hon glömt att stänga köksdörren efter sig, hvarför också spöket foljer efter och börjar sitt vanliga klättrande uppför väggen. Det tycktes hafva hunnit ett stycke uppför, då — bom! Der ligger det i golfvet med ett doft ljud! Nu får enkan fötcr under sig igen, rusar ned från spiseln och ut i köket, s ande: Det är icke gubben, ty han viker hvarken för böner eller psalmer; det är hin onde litslefvande! Nu tändes ändtligen ljus, och hvad ar man se? En stor igelkott, som smugit sig in, och som efter åtskilliga visitationer troligen hade kommit till den slutsats, att i ett hus, der allting går rupp efter våggarne, der skall man taga seden dit man kommer. — — — — — — — —-— n— — ——.ÅinnJ.tt