skriptet, med leende tillochmed glad min, tackade mig mycket och gick genast. I samma ögonblick blef grefvens ansigtsuttryck förändradt. Han syntes mycket orolig, mycket upprörd. Han stod som på glödande kol. Jag såg att han brann af otålighet att rusa efter sin hustru, men att han ej vågade. Jag ämnade draga mig tillbaka, men han förekom mig. — Förlåt! sade han häftigt till mig, ni tillåter väl eller hur? Jag är tillbaka hos er inom ett ögonblick. Han skyndade derefter ut. Då jag några minuter senare återsåg både honom och hans hustru, voro de mycket röda; deras ögon hade en utomordentlig glans och deras röst darrade ännu då de med formlig artighet ursäktade sig för mig. De hade helt säkert haft en tvist af den våldsammaste natur. — Återstoden kan man tänka sig, afbröt Lecoq. Hon hade gått, den kära damen, att sätta sin aflidne mans manuskript i säkerhet. Och då hennes nye man bad henne att lemna det till honom, svarade hon honom: Sök reda på det! — Sauvresy hade noga ligt mig på hjertat att ej öfverlemna paketet i någon anums händer än hennes. Oh! han förstod sin hämnd. Han gaf sin enka ett fruktansvärdt vapen i händerna för att hålla sin man i schak med. Det var detta magiska spö hon använde, om han någon gång opponerade sig. Ah! denne man var visserligen en usling, men hon har låtit honom lida grymt... — Ja! afbröt doktor Gendron, ända till den dag då han dödade henne! (korts)