Göteborgsposten – 22 juni 1870, sida 1

— Du misstar dig; jag menade: man kan döda sig. Sauvresy betraktade Hector med en förolämpande blick. — Du döda dig! utbrast han. Jenny Fancy, som föraktar dig nästan lika mycket som jag, har upplyst mig om den vigt man bör fästa vid dina hotelser om sjelfmord. Du döda dig!... Se här, tag min revolver och skjut dig för pannan, så förlåter jag min hustru. Hector gjorde en åtbörd af raseri, men han tog ej det vapen som hans vän räckte honom. — Du inser ju att jag hade rätt, fortfor Sauvresy, du är rädd... Vändande sig mot Berthe tillade han: — Se der din älskare! Utomordentliga situationer ha det egendomliga med sig, att de handlande personerna skicka sig helt naturligt i undantagsförhållandet. Sålunda talade både Berthe, Hector och Sauvresy nästan lika enkelt som om det varit fråga om helt vanliga saker och ej om vidunderligheter. Men tiden gick och Sauvresy kände litskrafterna bli allt mindre. — Det återstår endast en akt att utföra, sade han: Hector, gå och kalla hit domestikerna; de som lagt sig få stiga upp igen; jag vill se dem innan jag dör. Trömorel tvekade. — Gå, eller vill du att jag ringer? vill du att jag skjuter af ett pistolskott för att locka hit dem allihopa? Hector gick. Berthe befann sig ensam med sin man; ensam! Hon hoppades att det kanske skulle lyckas henne att rubba hans beslut, att hon skulle erhålla hans förlå