Göteborgsposten – 22 juni 1870, sida 1

Göteborg d. 22 Juni 1870. Teater. Äfven igår atton fullsatt salong, bravorop, applåder och i inropningar gång efter annan — i sanning, det gick så som vi väntade: de kongl. artisternas besök blef en lysande triumf. Aftonens glanspunkt igår var ÅFröken Elisabeth, en liten teckning i 2 akter med bändelser för en hel roman i flera volymer. Det är en familjeinteriör, der makan och molren föra en bitter kamp om den af dem båda älskade mannen. Do vilja båda rå om honom ; i denna sträfvan brottas deras karakter. Det är denna kamp, som, fint antydd i första akten, utvecklar sig i den andra, der dramats tyngdpunkt ligger... Men tiden tilllåter oss ej att här närmare redogöra för stycket: vi måste inskränka oss till att uttala värt tacksamma erkännande, vår hyllning för det utmärkta sätt, hvarpå fruarne Hwasser och Almlöf, den ena makan och den andra modren, återgåfvo sina roller. Sjelfva styckets ända till petitess utförda noggrannhet i detaljteckningen uppbars genom ett sorgsälligt studium i spelet, af hvars alla momenter ingen försummades å dessa båda skådespelerskors sida. Särskilt hade fru Hwasser tillfälle att utveckla flera sidor af sitt konstnärskap. IIennes spel som den naiva flickan i den första akten saknade intet af den fraicheur, som vederborde, under det att hennes uppträdande i andra aktens nästan tragiska konflikter ytterligare vann i ädelhet genom ett upphöjdt pathos. Fru Almlöf, som vet att med artistens fina öga afvinna sina typer det natursanna, som utmärker dem, gaf här ett nytt och glänsande bevis på denna förmåga. Hr Elmlund, komministern, erbjöd, fastän figuren är i dramat något svagare hållen, en angenäm företeelse såsom alltid. I Susanna och Gubbarne anslog m:ll Björklund såsom Susanna, eburu stycket kanske gick i viss mån något ojemnt, hvilket deremot ej var fallet med Piccolet, der hrr