Göteborgsposten – 21 juni 1870, sida 2

god fjerdedels timma. Slutligen öfvervann Sauvresy det spasmodiska anfall som kommit öfver honom. Han andades åter, han talade. — Jag har ännu ej sagt allt, började han. Hans röst var svag som ctt mummel, och dock ljöd den som en domsbasun i de båda brottsligas öron. — Ni skola få höra att jag beräknat allt, förutsett allt. Då jag är död skulle ni möjligtvis få den iden att fly, att lemna landet. Detta tillåter jag ej. Ni böra qvarstanna i Orcival, i Valfeuillu. Ea vän — ej den som mottagit depositionen, en annan — har fått i uppdrag att bevaka er, utan att han dock fått veta skälet. Om den ene af er, märk väl mina ord, skulle försvinna på åtta dagar, skulle på den nionde den man som mottagit depositionen erhålla ett bref, hvilket skulle bestimma honom för att omedelbart derefter underrätta kejserlige prokuratorn. Ja, han hade förutsett allt, och Trömorel, hos hvilken tanken på flykt redan uppstått, fann äfven denna förhoppning gäckad. — Jag har föröfrigt gjort sådana anordningar, fortfor Sauvresy, att denna frestelse att fly ej skall bli för stark hos er. Jag lemnar visserligen hela min förmögenhet åt Berthe, men hon eger dock endast uppbära räntorna deraf. Kapitalet tillfaller henne ej förrän dagen efter ert giftermål. Berthe gjorde en åtbörd af motvilja, som hennes man