Göteborgsposten – 21 juni 1870, sida 1

nn f. Xx (irefven af Trämorel ). Af Emile Gaboriau. Förf. till HerrLecoq, m. fl. Öfvers. från franskan. — Nu skulle jag önska något att dricka, sade han Läkaren har tillåtit mig dricka litet gammalt vin om jag kände lust dertill; gif mig några tum gammalt vin. Hon skyndade att hemta ett glas, han tömde det och lemnade det tillbaka åt henne. — Var det ej gift i detta? frågade han. Dana förfärande fråga och det småleende som beledsagade den bröto omsider Berthes förhärdelse. Samvetsqvalen hade vaknat, hon kände afsky för sig sjelf. — Gift! svarade hon häftigt, nej, nej! — Det var dock nödvändigt att gifva mig sådant nyss för att hjelpa mig att dö. — Du dö, Clement! nej; jag vill att du lefver för att jag skall kunna försona det förflutna. Jag är en nedrig varelse, jag har begått ett afskyvärdt brott, men du är god. Du skall lefva; jag begär ej att få vara din hustru utan din tjenarinna; jag skall älska dig, jag skall förödmjuka mig inför dig, jag skall tjena dig på mina knän, ) Forts. fr. N:o 139.