Göteborgsposten – 21 juni 1870, sida 1

och spottade ut detta i en butelj som doldes under min kudde. Ni vilja kanske fråga huru jag kunnat utföra alla desse saker, utan att ni fattat misstanke derom, utan att någon domestik märkt det? Veten då att hatet är ännu starkare än kärleken. Varen säkra om att jag ingenting lemnat åt slumpen, ingenting glömt. Hector och Berthe betraktade Saurresy med uppmärksam, nästan slö blick. De sökte fatta, men de fattade ännu ej. — Det är nödvändigt att sluta, återtog den döende, mina krafter äro nästan uttömda. Just denna morgon har buteljen, innehållande en del af giftet, jemte vår biografi och berättelsen om min förgiftning blifvit öfverlemnade åt en säker och tillgifven person, en person som ni ej skulle bjuda till att muta, om ni kände honom. Lugna er, han är okunnig om beskaffenheten af det han fått sig anförtrodt. Den dag då ni gifta er skall denne vän återlemna er alltsammans. Om ni deremot ett år från den dag som nu är ej äro gifta, har han fått befallning att öfverlemna de saker som blifvit anförtrodda åt hans heder i kejserlige prokuratorns händer. Ett tvåfaldigt skri af ångest och fasa upplyste Sauvresy om att han väl valt sin hämnd. — Och kommen väl ihåg, tillade han, att om paketet blir öfverlemnadt åt rättvisan så väntar er schavotten. Sauvresy hade missbrukat sina krafter. Hun låg flämtande, med halföppen mun, slocknande blick, anletsdragen till den grad vanställda, att man hvarje ögonblick kunde vänta att han skulle uppgifva andan,