Göteborgsposten – 21 juni 1870, sida 1

— Ja, nåd, nåd! Sauvrusys ögon slungade blixtar. — Nåd! utropade han, förlåtelse! ... IIa ni haft förbarmande med mig under ett år som ni gäckat mitt förtroende, under fjorton dagar som ni blandat gift i alla mina läkemedel! Nåd! äro ni tokiga? Tro ni väl att jag tegat stilla efter att ha upptäckt er nedrighet, att jag lugnt j låtit förgifta mig, att jag gjort mig mödan att missleda läkarne för att ge er nåd? Hoppas ni att jag gjort allt detta endast för att förbereda en hjertslitande afskedsscen och vid dess slut gifva er min välsignelse? Ah! ni känna mig ej! I Berthe snyftade. Hon försökte fatta sin mans hand, han stötte den häftigt tillbaka. — Nog med lögner! sade han, nog med trolöshet. Jag hatar er!... Inse ni då ej att det är endast hatet som ännu lefver hos mig? ; I detta ögonblick hade Sauvresy ett hårdt, oförsonligt l uttryck.