Göteborgsposten – 20 juni 1870, sida 2

storisk plats. Der kröntes konungarne af Ulster och OHagans rådde der sedan urminnes tider såsom en ädel, mäktig slägt. Vid kröningen erhöllo konungarne titeln ONiel, och familjen OHagan bar till tecken af sin trohet mot konungahuset O Niels röda hand i sitt vapen. Den internationala arbetareutställningen skall i första veckan af Juli månad öppnas i The Agriculture Hall. Gladstone är hederspresident. De goda jesuiterna i Rom ha nu funnit en slående sats, medelst hvilken de tro sig skola kunna till komplett evidens bevisa omöjligheten af att förneka påfvens ofelbarhet. Denna sats lyder: Vore den påfliga ofelbarheten en irring, så skulle djetvulen icke ha lössläppt en sådan storm emot densamma. Beviset är ovederläggligt; men tänk om det icke skulle finnas någon djefvul, som presterna skulle ha att skrämma lekmännen med! Inom Frankrikes lagstiftande församling hafva Jules Simon och Dalmas bebådat en interpellation rörande dödligheten bland de nyfödda. Äfven medicinska akademien har egnat synnerlig uppmärksamhet åt denna sak, och ämna de båda interpellanterna att lägga resultaten häraf till grund för sina yttranden. Sakens vigt framgår bl. a. deraf, att på 10,000 födda i Seinedepartem. finner man 610 äkta och 856 oäkta dödfödda; för stadsbefolkningen i allmänhet 494 äkta och 795 oäkta; för landtbefolkningen 368 äkta och 641 oäkta dödfödda. Tager man dödligheten mellan 1:sta och 3:dje lefnadsåret, så finner man på samma antal födda i Seinedepartem. 1,511 dödsfall bland de äkta, 2,068 bland de oäkta barnen; för stadsbefolkningen resp. 1,622 och 2,541, for landtbefolkningen resp. 1,619 och 4,099. Densa sista siffra har uppenbarligen svålt upp så mycket, derför att man brukar föra de i staden födda naturliga barnen ut till landet. Huru detta går till, visar en utmärkt läkare, sägande; Jag känner endast få goda ammor, men många dåliga. Det finnes de, som idkat handtverket i 10, 12, 15 år och ännu aldrig återlemnat ett barn till sina föräldrar. lI hela Frankrike förekomma på 900,000 födda 80,000 oäkta, men i Paris på 54,000 födda årligen 16,000 oäkta. Rörande branden i Pera skrifves från Konstantinopel: Den förfärliga eldsvåda, som utbrast här i Söndags d. 5 Juni, förtärde på få timmar mer än hälften af den rika och folkrika förstaden Pera, en del af det ofantliga qvarteret Kassim Pascha och bragte flera familjer till tiggarstafven. Dock kom vid första signal hjelp från alla håll; men under den starka nordostvind, som rådde, fick elden genast till den grad öfverhand, att den trotsade alla aasträngningar. Från Galata Serai räknadt, finnes det ej mera något Pera. Alla våra vackraste qvarter med deras nyuppförda stenhus äro endast en hög af ruiner. Tillochmed i detta eldsvådornas klassiska land kan ingen erinra sig hafva någonsin upplefvat maken; de solidaste byggnader, hvilka tycktes bäst egnade att motstå elden, brunno som korthus. Det var ett halft hundrade eldsvådor på en gång. Pera var ett eldhaf och det blet genast klart, att allt, som låg inom dettas område, måste bli lågornas rof. Det skulle varit omöjligt att hejda elden genom att nedrifva de stora stenhusen; men äfven om en sådan åtgärd varit möjlig; skulle den icke tjenat till något. Flera kyrkor nedbrunno, bland dem Helig Andes kyrka, vidare erkebiskopens palats, italienska teatern, en hel rad praktfulla butiker och engelska beskickningens storartade hotell, fastän det var omgifvet med en trädgårdsmur, som tycktes skydda det mot hvarje fara. Hotellet stod så plötsligt i lågor, att sir Henry Elliot och hans hustru knappast fingo tid att rädda sig sjelfva och måste lemna alla sina effekter i sticket. Den italienska beskickningens hotell blef på ett nästan obegripligt sätt skonadt; deremot uppbrunno alldeles belgiska beskickningens och den serbiske agentens hoteller samt Förenta Staternas konsulatsbyggnad. Elden utbröt kl. 2 på middagen och redan fram mot midnatt började den aftaga genom brist på näring; den stannade vid Galata Serai, der man till slut koncentrerat alla räddningsåtgärder för hvad som ännu fanns qvar af Pera. Många menniskor ha omkommit, och det finnes neppeligen någon eldsvåda, som kostat ett så stort antal menniskolif. De undersökningar, som hittills företagits, ha lemnat det sorgliga resultat, att antalet döda och skadade utgör öfver 600. Orsaken till att elden kräft så många offer, måste sökas i den bedröfliga trygghet, som rådde hos innevånarne i stenhusen och i de flesta af dessa brände derför ock allt lösöret inne. Skadan är mycket betydlig och beräknas till inemot 90 millioner rdr sv. Regeringen har gjort sitt bästa, för att lemna de brandskadade det första biståndet. Tält ha uppförts, en artillerikasern har utrymts och rationer af bröd, kött och ris utdelas oafbrutet hela dagarne igenom. Antalet husvilla och brödlösa är utomordentligt stort. Sultanen har vidare gifvit befallning om att de kristna skola ha tillträde till de turkiska qvarteren, emedan man ej kan tänka på att skaffa logis i den återstående delen af Pera för de många husvilla familjerna. Den enskilda välgörenheten är äfven mycket stor. Mer än 5000 hus ha nedbrunnit, och Konstantinopel skall länge minnas denna rysansvärda katastrof. Senare PoOA