Göteborgsposten – 18 juni 1870, sida 2

vallag är dödsstöten för de oförsonliga bland högern, hvaremot den visar, att regeringen vill stödja sig på venstra centern och dit öfverföra från den högra en tillräcklig mängd, för att kunna få majoritet. Då vallagen väl blifvit antagen, och dess förkastande är i sjelfva verket omöjligt, skall naturligtvis den nuvarande lagstiftande församlingen komma att upplösas, sedan budgeten hunnit fastställas. Kejsaren sjelf har blifvit förtrogen med denna tanke och håller mycket på ministeren Ollivier. Derför har äfven Duvernois, kejsarens gunstling, offrats utan justitieministerns tillgörande, ty denne skall hafva förklarat, att han ej har något att invända mot Duvernois qvarstannande i spetsen för det kejserliga bladet Peuple frangais, fastän detta angripit honom på ett så våldsamt sätt, att det började väcka uppseende och troddes vara ett tecken af kejsarens ogunst mot Ollivier. Det heter, att Duvernois i stället skall utnämnas till hufvudredaktör för hoforganen Frangais, hvilket blad ock börjat häftigt anfalla Ollivier. Emellertid uppgitva Duvernois vänner icke sina förhoppningar om ministören Olliviers fall. Visst är dock, att det kommer att dröja. Kejsardömet har för öfrigt på sin nyinslagna bana återigen erhållit ett godt handtag af den allmänna meningen, som i generalrådsvalen (landstingsvalen) uttalat sig, Dessa val sakna neml. icke sin politiska betydelse, isynnerhet nu sedan generalråden medgitvits att äfven sysselsätta sig med politiska angelägenheter. Af de 1000 val, som skulle anställas känna vi 818, hvilkas flertal är asgjordt konservativt. 414 äro nemligen ålerval, bland dem ej radikala. Af de 274 nyvalda äro 230 konservativa och 44 radikala. 110 omval skola ega rum. Särskilt nämnes, att ordt. i lagstiftande församlingen, Schneider, som genom sin fasthet och hofsamhet i så hög grad bidragit till lugnets upprätthållande under ar betsinställningen i Creuzot, valts med 4603 röster i sin hemort, under det hans motkandidat endast kunde ernå 538 röster. Detta är den mest afgörande segern vid de hittills bekanta valen. Resultatet förtjenar desto mera uppmärksamhet, som valen försiggått utan något slags påtryckning från prefekternas sida, hvaraf man kan finna, hvar tyngdpunkten ligger för nationens politiska sinnelag. I Frankrike råder en torka och hetta, som börjat väcka allvarliga bekymmer, ej allenast på börsen och i spanmålsmarknaden, utan äfven i lagstiftande församlingen, der vederbörande minister på derom gjord förfrågan svarat, att kreaturen skulle på grund af foderbristen få beta i stadens skogar. Man vill från franska arm6en borttaga trumslagare och musikkåror, för att endast behålla hornblåsarne. Sedan artilleriet ernått sin hittillsvarande utveckling och tändnålsgevären uppfunnits, ha krigen så ombyit karakter, likasom det ärotulla i menniskoslagtandet bleknat, att desa musikkårer, som kosta mycket penningar ej längre kunna anses på något sätt hvarken behöfliga eller önskliga. För besparings skull kunde de gerna indragas vid alla länders regementen. Alphonse Duchne, en talangfull journalist, har aflidit 45 år gammal. I Englands parlament står frågan om den nya skollagen på dagordningen. Fyra stora och vigtiga folkmöten ha rörande denna sak egt rum. Till det första hade de engelska disserters inkallats under ordförandeskap af en underhusmedlem för Lambeth. Till det andra hade arbetarne inbjudits af den bekante predikanten Spurgeon. Det tredje hölls af den för detta syftemäl bildade nationalföreningen. Det fjerde slutligen sammanträdde i Underhusets egen sal och var naturligtvis det vigtigaste af alla, det afgörande. Före dessa möten hade likväl de konservativas ledare i Underhuset, Disraeli, i sin boning samlat de tongitvande medlemmarne af hans forna ministör, för att få det konservativa partiets blifvande ställning till förslaget om skollagen faststäld. Efter långvarig öfverläggning kom man öfverens om att understödja regeringens förslag, med förkastande af de längre gående ändringar och tillägg, som bland andra den nationala undervisningsföreningen fordrar att få införda. För regeringen sjelf torde detta beslut icke bli så angenämt, som det kan tyckas. Föreståndaren tör uppfostringsväsendet, William BE. Forster, har redan flera gånger antydt, att han i afseende på skoltvånget och religionsundervisningen ötvergått till mera radikala äsigter, än de i förslaget intagna, och tillochmed sjelf tänker föreslå några ändringar i denna anda. Torierna skola då understödja regeringen, sådan hon var, mot regeringen. sådan hon är — eller, rättare, de skola såsom vanligt bekämpa regeringen genom att göra hennes eget törslag till sitt — en egendomlig sitnation. Det konservativa partiet har dock gått längt i sina ettergilter. Förslaget i dess närvarande form erkänner redan den konfessionslösa skolan, öfverlemnande afgörandet, om religionsundervi-ning skall meddelas eller icke, till de skattdragande i hvarje särskilt distrikt, och vidare tillåter det föräldrarne att befria barnen från den religionsundervisning, som kan der bedrifvas. Samvetsfriheten är derför i fullständigaste måtto bevarad, och det felaktiga i institutionen ligger endast i den omständigheten, att genom afgörandet medelst röstmajo