Göteborgsposten – 17 juni 1870, sida 2

Erinrar ni er den dag då jag beklagade mig öfver en bitter smak? Dagen efter var jag öfvertygad, och det var nära att en annan äfven varit det. Doktor R. .. hyste en misstanka. Berthe ville framstamma några ord. Sauvresy afbröt henne. — Man praktiserar litet med gifter, fortfor han i en ton af förfärande ironi, innan man begagnar sig af dem. Ni kände således ej ert, ni visste således ej hvilka verkningar det skulle ha? Ert gift åstadkommer en outhärdlig nervretlighet, en sömnlöshet som ej kan öfvervinnas, och ni sågo mig utan öfverraskning sofva nätterna igenom! Jag beklagade mig öfver en inre, förtärande eld, under det ert gift isar ådrorna och inelfvorna, och ni förvånade er ej deröfver! Ni se alla symptomerna försvinna och förändras, och ändock bli ni ej upplysta. Veten ni hvad jag måst göra för att afleda doktor R...s misstankar? Jag har måst förtiga de verkliga lidanden som ert gift åstadkom och beklaga mig öfver andra, uppdiktade, dumma, löjliga. Jag klagade öfver motsatsen af hvad jag erfor. Ni skulle ha varit förlorade, om jag ej räddat er. Berthes grymma energi vacklade under alla dessa slag. Hon trodde att hon skulle bli vansinnig. Förstod hon rätt? Var det verkligen sannt att hennes man märkt, att man förgiftade honom och att han ingenting sagt, att han tillochmed bedragit och missledt läkaren ? Hvarföre? i hvad ändamål? Sauvresy hade gjort några minuters paus; derefter återtog han: