Göteborgsposten – 17 juni 1870, sida 1

Berthe och Tremorel vexlade ej ett ord vidare. Den hemska tystnaden i rummet stördes endast genom pendylens tick-tack eller prasslet af bladen i den bok Hector läste. Klockan slog tio. Kort derefter gjorde Sauvresy en rörelse: han vände sig och vaknade. Med en hängifven makas uppmärksamhet var Berthe i ett nu vid sängen. Hennes man hade öppnat ögonen. — Känner du dig något, bättre, min gode Clment? frågade hon. — Hvarken bättre eller sämre. — Önskar du något? — Jag är törstig. Hector som vid sin väns första ord höjt blicken fördjupade sig åter i sin läsning. Stående framför kaminen, tillredde Berthe med den mest noggranna omsorg den af doktor R... sist ordinerade drycken, hvars tillagande erfordrade vissa försigtighetsmått. Då drycken var tillagad tog hon upp ur sin ficka den blå kristaliflaskan och stack som vanligt en af sina hårnålar deri. Innan hon haft tid att draga den tillbaka rörde någon sakta vid hennes axel. Hon skälfde till från hufvud till fot; häftigt vände hon sig om och uppgaf ett rysligt anskri, ett anskri af förfäran och fasa. — Ahl... Den hand som vidrört henne var hennes mans. — Ja, under det hon stått framför kaminen och tillredt giftdrycken, hade Sauvresy sakta rest sig upp; för