Göteborgsposten – 16 juni 1870, sida 3

IIvarjehanda. Sveriges nye finansminister. I ett af de sednast hitkomna numren af franska tidningen Siecle förekommer en uppsats om ministerkrisen i Sverige. Bland annat nytt, som man der får läsa, är äfven det att vår nye finansminister heter monsieur Kaufman de Gothembourg. Pengar eller lifvet! En person, som i c:a 20 år uppehållit sig i Amerika och som i dessa dagar aflagt ett besök hos sina slägtingar i Köpenhamn, har berättat, hurusom han på jernvägsresan från Manchester till London varit utsatt för ett betänkligt öfvervåld i en 2:aklassens waggon. Han hade på bangården sammanträffat med en elegant klädd herre at ett distingueradt yttre, i det denne vände sig till honom med en fråga rörande någon obetydlighet, hvilket emellertid gat anledning till ett längre samtal. Främlingen visste att på ett fint sätt utfråga den danske resanden om hans förmögenhetsvilkor o. S. v. och de blefvo slutligen ense om att färdas tillsammans på jernvägen, dervid händelsen fogade så att de bletvo allena i vaggonen. Då tåget efter en kort stund anländt till en längre tunnel, drog främlingen fram en pistol och befallde sin reskamrat att genast ta fram alla sina penningar och dyrbarheter under hotelse af att det minsta försök till allarm skulle kosta honom lifvet. Förskräckt framtog denne hela sin reskassa, c:a 600 rdr sv., men fick efter många böner behålla sitt guldur. Då tåget började sakta farten vid närmaste station hade banditen i beredskap ett verktyg hvarmed ban öppnade waggondörren på motsatta sidan till den, hvarifrån uc resande skulle stiga ur, sprang derpå hastigt ner och försvann med sitt byte. Den resande säger att han fick behålla sitt ur endast af den orsak att på urets baksida voro ingraverade några frimuraresymboler, och vid anblicken deraf förklarade rånaren att han sjelf tillhörde detta samfund och derföre icke ville helt och hållet utblotta en ordensbroder. Girigbuk. I trakten af Wologda i Ryssland afled nyligen en bonde, som före sin död meddelat sin sista vilja till sina närmaste, men dervid alldeles förtegat om sitt ganska ansenliga kapital, hvars tillvaro samiljen dock hade reda på. Man sökte ofverallt, men fann penningarne ingenstädes. Då pre sten anlände till likbegängelsen berättade man om de fruktlösa spaningarne. Presten begärde få läsa den aflidnes yttersta vilja, och då han der kom till en punkt, som bestämde att den aflidne skulle iklädas sina nya stöflor, lät han undersöka dessa, hvilka för öfrigt redan voro påklädda liket. Man fann då i dem gömda femtio 100 rubels premieobligationer. Dessa sedlar hade bonden, några dagar innan han kände sitt slut nalkas, tillhandlat sig mot sparaut klingande mynt, för att sålunda lättare kunna taga skatten med sig till en annan verld. — —ä—än6