Göteborgsposten – 16 juni 1870, sida 2

— Ty jag tror ej, tillade han, att Sauvresy kan lefva mer än två dagar. Med svändt öra hade Berthe lyssnat till detta vetenskapens domslut, och då Tremorel återkom efter att ha följt ut läkarne, fann han henne strålande af glädje. Hon flög honom om halsen. — Nu, sade hon, tillhör framtiden oss verkligen. En enda mörk fläck fördunklade vår framtids ljusa horisont, men den är nu försvunnen. Det tillhör mig act låta doktor R...s förutsägelse gå i fullbordan. De dinerade som vanligt i matsalen, under det en af kammarjungfrurna uppehöll sig hos den sjuke. Berthe kunde ej dölja sin glädje. Vissheten om framgång och strafflöshet gjorde att hon nästan bortkastade all förställning. Oaktadt domestikernas närvaro, talade hon lifligt, i förtäckta ordalag om sin snara befrielse. Detta ord: befrielse, blef uttaladt. Derefter lät hon Tråmorel gifva henne en noggrann beskrifning öfver hans gamla hotell i Paris. Var det tillräckligt rymligt för ett ungt, rikt hushåll, kunde man ha mottagningar der? För huru många hästar och vagnar fanns der plats? Hon var denna afton sjelfva oförsigtigheten. En misstanka hos en enda af domestikerna kunde ha varit nog för att bringa henne i förderfvet.