Göteborgsposten – 16 juni 1870, sida 1

Berthe återkom. — Jag har funuit den, sade hon. — Gif hit. Han tog denna afskrift af sitt testamente och läste den med synbar tillfredsställelse, nickande med hufvudet vid vissa ställen som påminte om hans kärlek till Berthe. Då han slutat läsningen, sade han: — Gif mig nu en penna med bläck. Hector och Berthe anmärkte att det skulle trötta honom att skrifva, men han ville ej lyssna härtill. Stående vid sängfoten så att Sauvresy ej kunde se dem, vexlade de båda brottsliga blickar som uttryckte den lifligaste oro. Hvad kunde han skrifva? Men han slutade snart. — Tag, sade han till Trmorel, och läs högt hvad jag tillagt. Hector fogade sig efter sin väns önskan, oaktadt han kände att rörelsen borde göra hans röst darrande, och läste: Idag (dagen och daton) vid full sans, oaktadt min sjukdom, förklarar jag att jag ej har en enda rad att förändra i mitt testamente. Aldrig har jag älskat min hustru högre, aldrig har jag lifligare önskat att göra henne till arftagerska af allt hvad jag eger, i händelse jag skulle dö före henne. Clement Sauvresy. Berthe egde en sådan styrka, visste så fullkomligt beherrska sina intryck, att hon lyckades dölja den omätliga tillfredsställelse hon kände. Alla hennes önskningar voro uppfyllda, och dock visste hon ge sina sköna ögon ett uttryck af sorg.