Göteborgsposten – 14 juni 1870, sida 1

Berthe fäste på honom sina stora klara ögon och yttrade med ett förfärande lugn: — Hvad vet ni om den saken? TIrmorel ville ej, vågade ej fråga hvad dessa sällsamma ord betydde. Han tillhörde dessa svaga menniskor, som sky förklaringar, som, hellre än att taga sig tillvara medan det ännu är tid dertill, låta sakerna ha sin gång. De binda för sina ögon för att ej se den fara som hotar dem, de föredraga tviflet och ovissheten framför en klar insigt af belägenheten. För öfrigt, oaktadt han fruktade och något litet afskydde Berthe, fann han en barnslig tillfredsställelse i att gifva akt på hennes oro. Då han såg den ihärdighet hon utvecklade för att få behålla honom, fattade han ett högre begrepp om sin egen personlighet. — Stackars qvinna! tänkte han, i sin fruktan att förlora mig, att se mig tillhöra en annan har hon kommit ända derhän att hon önskar sin mans död. Så stor var hans brist på moral, att han ej insåg det vederstyggliga, Forts. fr. N:o 133.