Göteborgsposten – 13 juni 1870, sida 1

Å Grefven af Trmorel ). a Afl Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecog, m. fl. Öfvers. från franskan. Berthe å sin sida gjorde sina reflexioner. — Hör på, sade hon slutligen till Hector, jag kan ej med lugn underkasta mig den uppoffring ni fordrar. Af nåd lemna mig ännu ett par dagar för att vänja mig vid denna rysliga tanke. Vänta... det är ni åtminstone skyldig mig, låt Cläment återhemta sig. Han var förvånad öfver att finna henne så lätt och medgörlig. Han kom ej att tänka på att det kunde vara en snara. Han visade ett utbrott af hänförelse så lifligt, att det borde kunna upplysa Berthe, men det passerade oanmärkt förbi. Han fattade hennes hand och yttrade: — Ah! ni är god, ni älskar mig verkligen! Han misstänkte ej att det anstånd hon bad om skulle bli af lång varaktighet. Sedan en vecka tillbaka tycktes Sauvresy vara bättre. Han var nu uppe, han kunde gå och mottog tillochmed utan att tröttas besök af sina talrika vänner i grannskapet. Men ack! Valfeuillus herre var nu endsst skuggan af hvad han varit. Då man såg denne vacklande gestalt med blekt ansigte, insjunkna kin) Forts. fr. N:o 132.