förklarade, att han ännu, såsom förut, önskade införa denna utsträckning, att han tillochmed tänkte inkomma med ett lagförslag härom, men att regeringen ej ansåg sig berättigud att redan nn sätta denna utsträckning i verksamhet, till toljd at lagen, som förbjöd offentliga församlingar och städse måste respekteras. Dermed var den egentliga interpellationen slut. Men Ollivier uppmanade kammaren, i det han begärde den enkla dagordningens antagande, att göra densamma till föremål för ett förtroendeeller misstroendevotum, emedan man måste ha ewt slut på den rådande ovissheten och komma till visshet om, huruvida kabinettet ännu hade majoriteten på sin sida inom kammaren. Häremot uppreste sig högerns anförare Jerome David, arkadiernas president, och protesterade mot dessa ständiga hotelser om afgång, uppläste ett långt syndaregister för ministeren — men förklarade likval slutligen till allas förvåning, att den ändock skulle rösta i enlighet med Olliviers önskan. Denne senare blef nu riktigt vältalig samt besvor formligen Jerome David och hans vänner att rösta emot honom; men högern och venstern insågo, att allt var för denna gång förloradt och Bethmont tog tillbaka sin interpellation, för att beröfva kabinettet tillfället att få ett törtroendevotum och sålunda vinna en seger. Lyckligtvis voro hrr Johnston och Reille beredda att åter upptaga interpellationen, och nu röstade samtliga 188 röstande tör öfvergängen till dagordningen, under det 80 deputerade afhöllo sig från att rösta. Olliviers afsigt, att en gång komma på klar fot med sina motständare, måste således uppgifvas, och han skall ha förargelsen att åter mötas af samma koalition mellan högern och venstern, tills den nya vallagen inkommer — men då måste församlingen upplösas, och häremot skall kejsaren nu ej ha något att invända. Constitutionnel meddelar en till lagstiftande törsamlingen inlemnad petition från byggnadsentreprenörerna i Paris, i hvilken de klaga öfver aforotten i staden Paris byggnadsarbeten. Alla byggnadshandtverkarne, hvilka i hufvudstaden och trakten deromkring sysselsätta mer än 200,000 arbetare, lida deraf. Nio tiondelar af arbetarne äro nu utan sysselsättning. — Detta ser sannerligen betänkligt ut. Ett äfven för vår teaterverld icke betydelselöst steg är det, som Litteratörföreningen i Paris tagit, i det att den genom en ieputation hos ministern för de sköna konsterna, Maurice Richard framfört besvär öfver de röfverier af de franska skriftställarnes. verk, som utländska teatrar och bokhandlare utöfva. Ministern lofvade att afhjelpa saken. I Englands litterära kretsar talar man ännu alltjemt mycket om Disraelis roman Lothair. Detsamma är förhållandet äfven med Dixons nya arbete öfver Ryssland, hvilket röner ett ofantligt uppseende. Äfven sir Charles Dilkie skall snart utgifva en bok öfver Ryssland, på hvilken han mycket länge arbetat. Den hittillsvarande redaktören af Daily News, Edvard Dicly, har öfvertagit redaktionen af Observer. Sala, en af de främsta medarbetarne i Daily Telegraph, skall utgifva en ny revy England in the 19 centuryv. Morning Summary är titeln på en ny morgont dning, som utgifves i London till 2, penny pr n:o. I stället för den aflidne Mark Lemon har Shirley Brooks ötvertagit redaktionen af Punch.