Göteborgsposten – 10 juni 1870, sida 2

afton skrifva till hr Courtois ett bref, hvari han skulle ursäkta sig för att han ej kunde komma. Han höll sitt ord men var utledsen vid detta tyranni. Han var trött på att oupphörligt vika för hennes vilja, att uppoffra sin frihet till den grad att han ej kunde töreslå, säga eller lofva något innan han rådfrägat blicken hos denna svartsjuka qvinna som knappt tillät honom vika från sin person. Kedjan blef allt tyngre, och han började inse att den ej skulle gå sönder af sig sjelf, utan att den förr eller senare skulle brytas. Han hade aldrig älskat vare sig Berthe, Fancy eller någon, och nu älskade han mairens i Orcival dotter. Den million som skulle utgöra brudens hemgift hade börjat med att förblända honom, men så småningom hade han underkastats inflytandet af de behag Laurence egde. Han blef hänförd, han den blaserade rouön, af så många behag, en sådan naiv oskuld som uppenbarade sig hos Laurences person. Men han fruktade Berthe för mycket för att så på en gång trotsa henne, och han underkastade sig att vänta ytterligare, att bruka list. Dagen efter uppträdet rörande Fontainebleaufärden förklarade han sig illamående, under påstående att bristen på rörelse vore orsaken till detta illamående, samt företog sedermera hvarje dag en ridt på några timmar. Han red ej långt bort; endast till hr Courtois hus. Berthe hade i början ej sett något misstänkt i dessa utflykter. Grefve de Tremorel företog dem till häst, och detta lugnade henne, liksom vissa äkta män tro sig skyddade för hvarje olycka emedan deras hustrur ej företaga