Göteborgsposten – 9 juni 1870, sida 1

Fornsorskaremötet i Wexiö. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Weviö d. 1 Juni. Som jag i mitt föregående bref af denna dag antydde ridtager min berättelse nu med den angenäma utfärden till Kronobergs slottsruin, hvilken tföretogs vid sex-tiden på morgonen. Åtskilliga minnesmärken passerades, hvaribland särskildt torde påpekas en graf från bronsåldern, hvaruti d:r Wittlock företagit gräfningar och hvarifrån åtskilliga at de intressanta fornlemningar hr W. besitter leder sitt ursprung. Förutom nämnde graf syntes några bautastenar i denna, synnerligen pittoreska nejd. hvilken i den mån man närmade sig Kronoberg blet tätare skogbevuxen än hvad förhållandet var med närmaste trakten kring Wexiö. Slutligen närmade sig det långa tåget af eleganta ekipager Helgasjöns stränder och vi varseblefvo det ena massiva hörntornet af det gamla Kronoberg, liggande å en holme c:a 50 alnar från fastlandet, bildande den herrligaste anblick genom dess djerfva proportioner, till en del skymda af sekelgamla ekar, och badande foten i Helga sjö. Uti 4 st. prydligt nymälade båtar öfverfördes så småningom hela sällskapet till den motsatta stranden, och snart voro den stolta borgens murar, gångar och hvaltrum fyllda af beundrande och vetgiriga skaror, hvilka visserligen betraktade detta slott med helt andra blickar och känslor än danskarne, som förorsakade dess fall år 1611. Slottet ligger, såsom nämndt, å en liten ö, vid hvars sida åt land till en något mindre sådan är belägen, hvarå fordom förnödenhetsmagasin c. befunno sig, och bär denna ö namnet Ladugårdsön. Emellertid synes nu ringa spår af de byggnader, hvilka här fordom funnits. En fri och öppen utsigt öfver den leende Helgasjön erbjuder sig från alla högre punkter af ruinen, hvilken bildar en stor qvadrat med 4 runda torn i hvardera hörnet. Af dessa torn har det ena remnat och vanligen äro afbildningarne af slottet tagna från denna sida. Hela borgen är uppförd af rund ohuggen sten, fästade vid hvarandra medelst groft murbruk. I de nedra våningarna skönjes ännu tydligen märken efter mellanskären, och åtskilliga hvalf och hvälfda gångar åter