Göteborgsposten – 3 juni 1870, sida 2

kit så djupt att jag trotsar honom att kunna sänka mig ännu djupare. Sålunda, min herre, ni som är hans vän, råd honom att äterkomma till mig. Sausresy blef verkligen rädd, han kände lifligt allt hvad Jennys hotelser kunde innebära. Det finnes sätt att förfölja en person, mot hvilka lagen är absolut vanmäktig. Men han dolde sin fruktan under den mest faderliga min han kunde antaga. — Hör på, mitt kära barn, återtog han, om jag ger er mitt ord, ni förstår! mitt hedersord på att säga er sanningen, skall ni då tro mig? Hon tvekade en sekund och sade: — Ja, ni har heder, ni; er skall jag tro. — Då svär jag att Tremorel hoppas gifta sig med en ung flicka, som är ofantligt rik och hvars hemgift gör hans framtid betryggad. — Huan säger så för er, han låter er tro det. — I hvilket ändamål? Jag försäkrar er att alltsedan han kom till Valfeuillu har han ej haft, kan ej ha haft någon annan älskarinna än er. Han lefver i mitt hus som min bror, mellan min hustru och mig, och jag skulle kunna säga huru han användt hvarenda timma af dagen. Miss Fancy öppnade munnen för att svara, men en af dessa hastiga reflexioner som förändra de fastaste beslut kom orden att dö på hennes läppar. Hon teg och blef blodröd i ansigtet, under det hon betraktade Sauvresy med ett sällsamt uttryck. Han märkte det ej. IIan erfor en liflig känsla af nyfikenhet, rörande det bevis hvarom Jenny talat.