— Hvad vill ni, min gubbe? frågade han. Tiggaren kastade en blick omkring sig för att förvissa sig om att ingen lyssnade på honom. — Jag har fått i uppdrag, svarade han hastigt och i låg ton, att lemna er ett bref, min herre. Man har tillsagt mig att ej öfverlemna det åt någon annan än er och att äfven bedja er läsa det så att ingen ser er. — Låt se på biljetten, sade Sauvresy oroad. — Se der, sade tiggaren. Han smög försigtigt i Sauvresys hand en omsorgsfullt förseglad biljett. — Det kommer från en vacker dam, tillade han i det han blinkade. Sauvresy hade med ryggen vänd mot huset öppnat biljetten och läste följande: Min herre. Ni skall göra en stackars olycklig flicka en omätlig tjenst, om ni gör er besväret att i morgon begifva er till hotellet Belle Image i Corbeil, der man hela dagen skall vänta på er. Er ödmjuka tjenarinna Fanny Fancy. Det fanns äfven ett postscriptum: Af nåd, min herre, nämn ej, jag besvär er derom, ett ord om saken till grefve de Trmorel. — Aha! tänkte Sauvresy, den käre Hector har brutit förbindelsen med henne, det är ett godt tecken för giftermålet.