Göteborgsposten – 2 juni 1870, sida 1

— Hvad skall han göra, tänkte Hector, om Berthe säger honom allt? Han skall försöka döda mig på fläcken, så skulle jag göra i hans ställe. Men antag att han träffar miste. Jag blir då nödsakad att inlåta mig i duell med honom och om jag slipper ifrån den med lifvet tvingad att lemna landet. Och hvad som än måhända är mitt giftermål oåterkalleligen förhindradt och jag får Berthe till påhäng i evighet. Huru han än funderade fann han ingen utväg ur den förtviflade belägenhet hvari han råkat. — Man måste vänta, hade han sagt till sig sjelf. Och han väntade, då och då smygande sig på besök hos hr Courtois, ty han älskade verkligen Laurence. Han väntade pinad af orons qval; å ena sidan hade han att stå emot Sauvresys enträgenhet och å den andra Berthes hotelser. Hvad han afskydde denna qvinna, som höll honom i sitt våld! Ingenting kunde rubba hennes vilda envishet. Hon var ej känslig för något annat än sin fixa ide. Han hade trott att han skulle göra henne ett nöje genom att afskeda Jenny. Misstag. Samma afton brytningen egt rum yttrade han till henne: — Berthe, jag skall aldrig i mitt lif återse miss Fancy. Hon svarade honom ironiskt: — Mamsell Courtois skall vara mycket erkännsam mot er för det. Då Sauvresy denna afton gick öfver gården såg han framför grinden en tiggare som gjorde tecken åt honom. Han närmade sig.