Göteborgsposten – 2 juni 1870, sida 1

— Min herre, yttrade tiggaren, man har sagt mig att jag skulle vänta på ett svar. — Säg, svarade Sauvresy i det han gaf honom ett mynt på fyrtio sous, att jag skall komma. XI. Följande dag var vädret kallt och fuktigt. Det var en dimma så tät, att man ej kunde urskilja föremälen på tio stegs afstånd framför sig. Då frukosten var slut tog emellertid Sauvresy sin bössa och hvisslade på sina hundar. — Jag gör en tur i skogen vid Isaupvoir, sade han. — En besynnerlig id, anmärkte Heetor. Då du väl kommit dit skall du ej kunna se mynningen af bössan. — Hvad gör det, blett jag kan få ögonen på några fasaner? Det var endast en förevänning, ty då Sauvresy lemnat Valfeuillu, tog han vägen åt höger mot Corbeil, och trogen sitt löfte inträdde han en halftimma senare i hotellet Belle Image. Miss Fancy väntade honom i det stora rum, man alltid höll i beredskap för henne sedan hon börjat bli en af kunderna på stället. Hennes ögon voro röda af nyss utgjutna tårar, hon var mycket blek och hennes ansigte visade spår af att hon ej sofvit. På bordet nära kaminen i hvilken en brasa flammade, stod ännu hennes frukost som hon ej rört. (Forts.)