Göteborgsposten – 1 juni 1870, sida 1

— Vid detta namn mörknade IIectors ansigte och han gjorde en åtbörd af sviken förhoGpning. — Aldrig, svarade han, aldrig skall hr Courtois, denne gamle affärsman, positif som en siffra, denne sin egen lyckas smed, för att tala i hans egen stil, aldrig skall han samtycka till att gifva sin dotter ät en man som varit nog dåraktig att ha förslösat sin förmögenhet. Sauvresy höjde på axlarne. — Du är just en man som har ögon för att ej se. Vet då att denne Courtois, som du påstår vara så positif, är helt enkelt en fåfäng narr. Att gifva sin dotter åt grefve Hector de Trmorel, kusin till hertig de Semblemeuse, befryndad med Commariu-dArlange, skulle han anse som en förträfflig spekulation, en enda sou. Hvad skulle han sig det utsökta nöjet att säga min måg! eller Min dotter, tillochmed om du ej egde ej vi ja göra för att skaffa helt högt: Uerr grefven, fru grefvinnan de Trmorel! Och du är ingalunda ruinerad, du har eller du skall få tjugotusen francs i räntor, som lagda till ditt stamträd väl kunna uppväga en million. Hector svarade ej. Han hade ltrott sitt lif slutadt, och nu upprullade plötsligt storartade perspektiver för honom. kande förmynderskap! Han skulle vara fri, rik, han skulle få en hustru som enligt hans tycke var Berthe öfverlägsen; hans hushåll skulle öfverglänsa Sauvresys. Han tänkte att han på detta sätt skulle slippa ifrån Berthe, hvars anspråk och pockande lynne började förefalla honom besvärliga.