Göteborgsposten – 1 juni 1870, sida 1

Det var efter en soir hos hr Courtois, en soir( under hvilken den försigtige Hector ej lemnat ett whistbord, som Sauvresy beslöt tala med sin hustru om det giftermål, hvarmed han tänkte bereda henne en så angenäm öfverraskning. Hon bleknade vid de första ord han sade. Hennes sinnesrörelse var så stor att hon, kännande att hon skulle förråda sig, kna pt hade tid skynda in i sitt toilettrum. Lugnt sittande i en fåtölj i sängkammaren, fortfor Sauvresy att framställa de stora fördelarne uf detta giftermål, höjande sin röst för att hans hustru skulle kunna höra honom i det angränsande rummet. — Ser du, sade han, härigenom kommer vår vän i besittning af sextiotusen francs i räntor. Vi skola skaffa honom någon af de närmast belägna egendomarne och på det sättet kunna vi se honom hvarje dag, både honom och hans hustru, Det skall bli ett högst angenämt sällskap, isynnerhet om höstaftnarne. Hector är på det hela taget en hederlig och bra ung man och Laurence är, som du sjelf hundra gånger sagt mig, förtjusande. Berthe svarade ej. Slaget kändes så tungt att hon ej kunde tänka klart. — Du säger ingenting, fortfor Sauvresy, gillar du ej min plan. Jag trodde att du skulle bli förtjust deröfver. Hon insåg att om hon ännu längre iakttoge tystnad, skulle hennes man komma, han skulle få se henne nästan vanmäktig på en stol, han skulle ana allt. Hon gjorde derföre ep ansträngning och svarade slutligen med halfqväfd röst: — Ja! ja! det är en förträfflig ids.